Hur kan mångfalden gynnas på SCA

Områden med skyddad skog i norra Fennoskandia, som tidigare beskrivits som orörd urskog, har på senare tid visat sig vara påverkade av långvarigt mänskligt resursutnyttjande. Historiska analyser av ekosystem, där även antropogena störningar beaktas, har därför börjat lyftas fram som en viktig del i naturvårdsarbete (Foster m.fl. 2003). De hjälper oss att förstå hur strukturer och störningsdynamik har förändrats över tiden, vilket kan vara till stor hjälp vid skötselplanering och restaurering. Det övergripande syftet med den här studien var att kvantifiera kulturspår och analysera förekomsterna av kulturvärden i relation till framförallt naturvärden, men även sociala värden, i ett skyddsvärt borealt barrskogsområde. Min avsikt var att försöka exemplifiera hur skogshistoria kan användas för att skapa underlag för skötselplanering i områden med naturvårdsanpassad skogsskötsel. Studien gjordes i en av Svenska Cellulosa Aktiebolagets (SCA) blivande mångfaldsparker; Peltovaara utanför Gällivare i Norrbottens län. Jag undersökte områdets skogshistoria både genom fältinventeringar av samiska, förindustriella och industriella kulturspår, samt genom analyser av historiskt källmaterial. Data på naturvärden fick jag från SCA:s egen naturvärdesinventering samt från tidigare artinventeringar genomförda i området. Mina dendrokronologiska dateringar av kulturspår i träd tillsammans med resultat från tidigare dateringar av offerplatser och härdar (se Serning 1956; Hedman 2003) visar på ett nästan tusenårigt kontinuerligt samiskt resursutnyttjande i studieområdet. Dateringarna av barktäkter i området sträcker sig över 282 år, från mitten av 1500-talet till tidigt 1800-tal. Dessutom visar mina fynd av stubbar på ett intensivt brukande både av nybyggare samt framförallt av industriellt skogsbruk under de senaste seklerna. Under 1900-talet har hela studieområdet huggits igenom åtminstone tre gånger och har bitvis förändrats från ett naturskogsliknande skogslandskap till en relativt homogen produktionsskog. Trots detta har ett stort antal rödlistade arter hittats i området, liksom många typer av ekologiskt viktiga strukturer som exempelvis grov död ved och mycket gamla träd, även om förekomsten av sådana strukturer bitvis är gles. För att vara produktionsskog innehåller studieområdet ett relativt stort antal samiska kulturspår i träd. Jag tror att det bästa sättet att integrera natur- och kulturvård i mångfaldsparker är att inkludera kulturvärden i naturvärdesinventeringen. Dessutom bör naturvärdesinventeringen bli mer nyanserad så att biologiska strukturer som är mycket värdefulla för biodiversiteten, men som även naturligt är glest förekommande, får större inflytande över naturvärdespoängen. En viktig del i arbetet med mångfaldsparker kommer att vara att transferera kunskapen som genereras där, både mellan olika mångfaldsparker och till SCA:s övriga skogsbruk. Jag tror att Peltovaara mångfaldspark, på grund av just sin mångfald av kulturella, biologiska och sociala värden, kommer fungera utmärkt som modellområde och inspirationskälla för SCA:s fortsatta natur- och kulturvårdsarbete.

Senaste sökningar:

© 2024 Allauppsatser.se | Nyheter Sidkarta