Hur kan CHV-1 (canine herpesvirus-1) förebyggas hos dräktiga tikar och neonatala valpar?
Canine herpesvirus-1 (CHV-1) är ett virus som finns enzootiskt i Europas hundpopulation. Vid infektion hos vuxna hundar ses generellt inga eller milda symtom och viruset ligger sedan kvar latent i kroppen. Infektion av en dräktig tik kan dock resultera i abort eller dödfödsel av fostren och infektion av valpar yngre än tre veckor leder oftast till döden.
Det finns ett antal faktorer som man funnit verkar predisponerande för en infektion med CHV-1, inklusive stress, kennelstorlek, kennelhosta samt bristande hygien. Det har föreslagits att en infektion skulle kunna förhindras genom isolering av tiken eller genom att höja valparnas temperatur. Det finns dock inga vetenskapliga stöd för att dessa två tillvägagångssätt skulle vara speciellt effektiva. Däremot har en god hygien i området där den dräktiga tiken och senare hennes valpar hålls visats vara en bra åtgärd för att förhindra smitta av viruset.
Det som dock verkar vara mest effektivt för att förhindra att neonatala valpar insjuknar i CHV-1 är det vaccin, Eurican Herpes 205, som idag finns tillgängligt på marknaden i Europa. Vaccinet är ett subenhetsvaccin som ges till tiken två gånger under dräktigheten för att inducera höga nivåer av antikroppar hos henne. Dessa antikroppar förs senare över till valparna, både över placentan i slutet av dräktigheten och i råmjölken. Trots att studier har visat att valparna då får ett fullgott skydd mot sjukdomen används vaccinet mycket restriktivt, troligen på grund av att man generellt vill undvika att vaccinera dräktiga tikar.
För att skydda sin dräktiga tik och senare de nyfödda valparna mot en CHV-1 infektion borde hundägaren se till så att djuren vistas i en stressfri miljö där hygienen är god. Om djurägaren ändå tror att det finns risk för en infektion verkar vaccinering av den dräktiga tiken vara det bästa alternativet.