Hur effekterna av interventioner för barn 0-6 år med autism utvärderas i Sverige
Vilka hänsyn man tar till faktorer som risker och möjligheter som kan komma att bidra till variationen av utfallen
Syftet med studien var att undersöka hur olika behandlingsenheter i Sverige utvärderade effekterna av interventioner för barn med autism 0-6 år, oavsett om det rörde sig om enstaka åtgärder eller hela program. Det var också intressant att se om, och i så fall hur, man tog hänsyn till risker och möjligheter som kunde bidra till variation i utfallen. Kontakt togs med samtliga landstings, och två privata, behandlingsenheter. Brev innehållande information om studien och en enkät med studiens frågor skickades ut.Resultaten visade att man i första hand utvärderade effekterna genom någon form av bedömningstest t ex. PEP, VABS eller ADOS. Något som kan ifrågasättas var huruvida dessa test påvisade en direkt effekt av en interventionsmetod, då dels en förändring hos barnet måste anses naturlig allteftersom barnet blir äldre och dels pga. att testet genomfördes utanför barnets vardagsmiljö. Man tog visserligen hänsyn till risk- och möjlighetsfaktorer genom att anpassa interventionerna efter barnet, familjen och närmiljön men fastställde inte omfattningen av dessa faktorers påverkan.Instrument och metoder för att känna igen risk- och möjlighetsfaktorer, hur de ska hanteras och mätas samt vilken påverkan de har för utfallet behöver utvecklas, och en samstämmighet över hur tillförlitligheten ska säkerställas både när det gäller vilka instrument som ska användas och vilka rutiner som ska gälla behöver komma till stånd. Indirekta interventionsmetoder som innefattar utbildning av, rådgivning och stöd till familj och närmaste bör också utvecklas då dessa både påverkar utfallet av de interventioner man gör samt interaktionen mellan barnet och dess närmaste.