Gymnasiereformen 2011
Sex lärares uppfattning om dess inverkan på betygsättning och undervisning
Swedish gymnasium reform of 2011Grade inflationEquivalence in gradingGymnasiereformen 2011BetygsinflationLikvärdig betygssättning
Svensk skola har varit föremål för kritik under en lång följd av år. Mycket har handlat om dåliga kunskapsresultat, betygsinflation och bristande likvärdighet vid betygsättning. När gymnasiereformen 2011 sjösattes var det med syftet att komma till rätta med framförallt dessa problem. Tydligt formulerade kunskapskrav skulle öka likvärdigheten och en ny betygsskala, med fler steg skulle motivera till flitigare studier och i kombination med de tydligare kunskapskraven skulle den också stävja betygsinflationen. Syftet med den här studien är att undersöka om det blev svårare att nå högsta betygsnivån och om betygsinflationen kan tänkas hejdas, men också om det fick andra följder för undervisningen. Blev det till exempel också svårare att få godkänt?För att söka svar på frågorna valde jag att intervjua några lärarkollegor om deras uppfattning om reformens inverkan på betyg och undervisning. Intervjuerna dokumenterades genom ljudinspelning och transkriberades sedan till textdokument. Vid tolkning och analys av utsagorna har tre metodologiska hjälpmedel kommit att brukas. Meningskoncentrering har använts för att behålla kärnan i uttalanden utan att avslöja detaljer om lärarens ämnesinriktning. Ett hermeneutiskt perspektiv har praktiserats för att tolka det som sagts och handlingsteori utifrån von Wrights fyra determinanter har använts för att ytterligare komma åt bevekelsegrunderna bakom utsagorna.Sex lärare har intervjuats och nästan samtliga anser att det har blivit svårare att nå högsta betygsnivån i deras kurser efter gymnasiereformen 2011. I övrigt framgår att den nya betygsskalan uppskattas, medan det faktum att samtliga betygskriterier ska vara uppfyllda för att nå en viss betygsnivå omtalas med viss motvilja. Flera lärare känner sig också allt för styrda av de nya kursplanerna och tycker det är svårt att hinna med kursen inom tilldelad lektionstid. Jag lanserar själv hypotesen att de kanske saknar vissa saker de ser som väsentliga för ämnet, därför att de faktiskt fått utgå då de inte varit utvärderingsbara. För övrigt är fortbildning i seminarier den enda kortsiktiga lösningen jag kan se för att komma närmare en likvärdig betygsättning. Samtidigt efterfrågar jag ett mått på när likvärdighet faktiskt kan anses vara uppnådd.