Gränslös samverkan

Vårt samhälle utvecklas snabbt och blir i takt med utvecklingen allt mer komplext och sårbart, nya riskkällor har tillkommit och det är viktigt att räddningsarbetet vid en insats kommer igång snabbt och blir så effektivt som möjligt. I 1 kap 3 § Lagen om Skydd mot Olyckor står det att: ?Räddningstjänsten skall planeras och organiseras så att räddningsinsatserna kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt?. Tornedalen i norra Sverige karakteriseras av glesbefolkade trakter och stora landytor vilket medför att avstånden mellan närmaste räddningstjänst och olycksplats kan bli stora. Detta kan leda till att utgången av händelsen blir mindre lyckosam på grund av lång tid innan räddningstjänsten anlänt. Samverkan mellan räddningstjänsterna i Haparanda och Torneå bidrar till att samutnyttja de befintliga kompetenser och tillgångar som finns i gränsregionen, detta är ett sätt att uppfylla de lagstadgade krav som finns på räddningstjänstens tillgänglighet och förmåga. Andra följder av ett samarbete är ökade kunskaper, lägre skadekostnader för kommunerna samt minskat lidande för den enskilde. Redan idag finns det ett avtal om samarbete över gränsen, vid behov kan deltidsstyrkan i Haparanda inom några få minuter få förstärkning i form av en heltidsstyrka från Finland. I denna rapport har förutsättningarna för ett fördjupat samarbete länderna emellan analyserats och därefter har några praktiskt genomförbara samverkansalternativ presenterats. Att arbeta med människor från andra kulturer och länder ställer vanligtvis stora krav på koordination och samarbete men mellan Sverige och Finland som det gäller i detta fall handlar det om två fungerande rättsstater med liknande traditioner och organisatorisk uppbyggnad. Dessutom är lagstiftningen gällande räddningstjänstområdet mycket snarlik i de båda länderna och räddningsledarens roll och befogenheter närmast identiska, detta är förutsättningar för en effektiv fördjupad samverkan länderna emellan. Flertalet av de hinder som finns för en utökad samverkan är av juridisk karaktär, till exempel får ett finskt befäl inte arbeta som räddningsledare i Sverige och vice versa. Onödig tidsspillan uppstår då Torneås räddningstjänst som finsk myndighet inte kan ge order på svenska sidan även om de är först på plats. Om detta hinder undanröjs kvarstår dock problematiken med att språken i de två länderna är mycket olika varandra. Ett finskt befäl med dåliga kunskaper i svenska skulle på en olycksplats i Sverige vara oförmögen att kommunicera med svensk polis, ambulans, SOS och så vidare, samma problematik finns om en insats i Finland skulle ledas av ett svenskt befäl. Det skulle inte vara en hållbar situation för ett effektivt samarbete. Ett par olika alternativ till fördjupad samverkan har genom denna rapport identifierats och analyserats. Det första är uppförandet av en gemensam brandstation på gränsen som betjänar gränsområdet i båda länderna. Denna räddningstjänst skulle anställa både svensk och finsk personal och ständigt ha ett finskt och ett svenskt befäl i varje skift. Detta skulle lösa både problemet med språket och myndighetsutövningen. En eventuell gemensam räddningstjänst för Haparanda och Torneå skulle bli den första i sitt slag i Europa. Ett annat förslag är att fortsätta samarbetet som det är idag men utveckla vissa områden så som samband och teknik. För att räddningsinsatsen ska få en så bra effekt som möjligt är det viktigt att sambandet, kommunikationen och samarbetet fungerar. Genom att genomföra gemensamma övningar, övas båda parter att samarbeta med varandra, kommunikationen förbättras och de anställda lär sig förstå varandras organisation, arbetssätt och kultur. Samövningar sker inte idag men det är en mycket viktig del i utvecklingen av samarbetet och medför ökad effektivitet.

Senaste sökningar:

© 2024 Allauppsatser.se | Nyheter Sidkarta