Geokemisk karakterisering av anrikningssand från magasin 1 och 1B, Kristineberg, med fuktkammarförsök
I närheten av gruvområden kan vittring av sulfidmineral producera surt lakvatten innehållande höga metallhalter vilket kan ge skadlig påverkan på omkringliggande natur. På grund av de stora avfallsmängderna som gruvindustrin producerar och dess potential för negativ miljöpåverkan är effektiva efterbehandlingar av gruvavfall viktiga. I Kristineberg, i norra Sverige, påbörjades brytning av zink och koppar 1940. Sulfidrik anrikningssand har deponerats i fem magasin inom gruvområdet fram till 1994. Magasin 1 och 1B efterbehandlades 1996. Denna studie omfattar anrikningssand från två moräntäckta magasin vid Kristineberg. Syftet med examensarbetet är att studera hur anrikningssanden från magasin 1 och 1B beter sig vid vittring och lakning. Även underliggande och överliggande morän på magasinen studeras. Resultaten från Acid Base Accounting visar att alla material, utom den överliggande moränen på magasin 1, har en syrabildningsförmåga som är större än den buffrande kapaciteten. pH är mycket lågt under fuktkammarförsöken för samtliga material från magasin 1B, vittrad och ovittrad anrikningssand och underliggande morän, och för vittrad anrikningssand från magasin 1. Konduktiviteten visar höga värden, framförallt under början av fuktkammarförsöken. De låga pH-värdena tillsammans med höga värden på konduktiviteten visar att det sker en intensiv vittring av materialet. Den dominerande processen under fuktkammarförsöken är oxidation av pyrit. Haltmässigt dominerar S och Fe i lakvattnen. Höga halter av löst Al, Cu, Zn, Co, Cd, Ni och Mn i lakvattnen visar att vittring av sulfider är mycket långt gången. Parametrarnas utveckling med tiden, bortsett från de första veckorna, visar att oxidationens intensitet är nästan konstant eller minskar långsamt. Den ovittrade anrikningssanden från magasin 1 visar en annorlunda utveckling med tiden än övriga material. Här ökar halterna av flera element under i princip hela fuktkammarförsöket. Detta skulle kunna förklaras av att det högre men minskande pH-värdet i materialet, jämfört med övriga material, leder till att de oxidhydroxider som fanns vid försökets början löses upp. Minskande pH-värden och ökande halterna av flera metaller skulle kunna förklaras av ökande vittring i material 148. Den överliggande moränen på magasin 1, material 113, innehåller mindre pyrit och sulfider jämfört med övriga material, därför sker betydligt mindre oxidation i detta material. De förhöjda metallhalterna i lakvattnen från den underliggande moränen från magasin 1B kommer förmodligen i huvudsak från vittring av primära sulfider.