Gruvindustrin och pappersmassabruken frambringar årligen stora mängder restprodukter (Wik et al. 2003). Dessa restprodukter har genom tiderna enbart deponerats vilket kan leda till ansenliga miljöproblem, stora mängder föroreningar samlas på liten yta och kan vid lakning förorena omgivande miljö. Deponering av Anrikningssand från gruvindustrin sker idag på två sätt; jordtäckning eller vattentäckning, vilket både kan vara dyrt och svårt att utföra. Den vanligaste metoden är vattentäckning.

I närheten av gruvområden kan vittring av sulfidmineral producera surt lakvatten innehållande höga metallhalter vilket kan ge skadlig påverkan på omkringliggande natur. På grund av de stora avfallsmängderna som gruvindustrin producerar och dess potential för negativ miljöpåverkan är effektiva efterbehandlingar av gruvavfall viktiga. I Kristineberg, i norra Sverige, påbörjades brytning av zink och koppar 1940. Sulfidrik Anrikningssand har deponerats i fem magasin inom gruvområdet fram till 1994. Magasin 1 och 1B efterbehandlades 1996.

Sverige har en stor gruvindustri sett i Europeiska sammanhang vilket resulterar i stora mängder gruvavfall som ska omhändertas på ett miljömässigt och ekonomiskt hållbart sätt. Gruvavfall består av antingen gråberg, som är omineraliserat/oekonomiskt berg som måste brytas av praktiska skäl för att komma åt malmen, eller Anrikningssand, som är en restprodukt från anrikningsprocessen. Den vanligaste malmen som bryts är metallsulfidmalm, av 13 aktiva metallgruvor i slutet av 2009 bröts det sulfidmalm i 11 gruvor. Sulfidmalmen har ofta metallhalter av några procent vilket resulterar i stora mängder Anrikningssand. Anrikningssanden lagras i stora upplag på plats vid gruvan och när Anrikningssanden utsätts för syre oxiderar sulfiderna i Anrikningssanden.

Gruvavfall uppkommer i stora mängder, i Sverige årligen cirka 45 miljoner ton. Ett miljömässigt och ekonomiskt effektivt omhändertagande av avfallet är en strategisk viktig framtidsfråga för såväl svenska gruvindustrin som miljövården. Det svenska malmförädlingsföretaget LKAB bedriver utvecklingsarbete för att med nya metoder minska riskerna och kostnader i hanteringen av gruvavfall. LKAB avser att utföra försök i driftskala med en ny deponeringsteknik som kallas dränerad celldeponering. Sedan många år har man inom LKAB bedrivit försök i laboratorie- och pilotskala.

I Lovisagruvan i Bergslagen bryts zink och bly, gruvvattnet (med pH 7-8) är förorenat av framförallt dessa metaller (577 ppb Zn, 341 ppb Pb). Reningen i de sedimentationsbassänger som finns på området fungerar inte tillräckligt bra. I denna studie användes sand från Stråssa (s.k. Stråssamull) som filtermaterial för att rena vattnet. Två olika sorters filtermassor testades, obehandlad Stråssamull (SM) och järnoxyhydroxidbelagd Stråssamull (JSM).

Examensarbetet är det avslutande momentet i civilingenjörsutbildningen Naturresursteknik inriktning Miljö och vatten, vid Luleå tekniska universitet. Examensarbetet omfattar 30 högskolepoäng och har genomförts vid institutionen för Samhällsbyggnad och naturresurser på avdelningen för Geovetenskap och miljöteknik, samt i samarbete med Golder Associates AB och Kringelgruvan AB. I detta examensarbete har sulfidhaltigt gruvavfall från Kringelgruvan undersökts. Kringelgruvan är i dagsläget inte i produktion, men som en följd av ett ökat råvarupris på grafit i kombination med en hög efterfrågan arbetar Flinders Resources Ltd. (Kringelgruvan AB) med att återuppta grafitproduktionen i gruvan.

Löslighet och transport av sällsynta jordartsmetaller i Källfallsfältets gruvsandsmagasinHugo de Campos PereiraSyftet med detta arbete har varit att kartlägga vilka mekanismer som styr lösligheten av sällsynta jordartsmetaller (eng. rare earth elements, REE) i sulfidhaltig Anrikningssand vid den föredetta gruvan Källfallsfältet i Västmanland. För syftet har markvatten- och grundvattenprovtagning utförts, tillsammans med laktester och geokemisk modellering med Visual MINTEQ ver. 3.0.Resultaten visade att sulfidvittring är den främsta processen som styr pH i Anrikningssanden, och därmed också indirekt REEs löslighet. Däremot är sulfidvittring ingen källa till REE i sig då ämnena inte föreligger sulfidbundna, något som oxiderat tillgänglighetstest NT ENVIR 006 visade.

Det avfall som kommer från gruvbrytningsprocesserna benämns Anrikningssand och kan innehålla miljöfientliga ämnen. Det innebär att Anrikningssanden måste omhändertas under säkra förhål-landen. Generellt använder Svenska gruvor naturlig topografi och/eller fyllningsdammar för att omringa Anrikningssanden, även vid Aitikgruvan. Fyllningsdammarna är uppbyggda med en startdamm av morän och har därefter utökats med mer genomsläppligt tillgängligt material med både nedströms- och uppströmsmetoden. Höjningar av dammarna sker kontinuerligt eftersom gruvans produktion pågår och ger även behov av framtida prognoser för att säkerställa dammarnas stabilitet i framtiden.

Aitikgruvan drivs av Boliden AB och är en Europas största koppargruvor. Eftermalmutbrytningen genomgår malmen en anrikning varvid det bildas en restprodukt, s.kAnrikningssand. Anrikningssanden tillsammans med vatten pumpas ut i närliggandedammanläggningar, sk. gruvdammar och magasineras. Magasineringen sker i storasandmagasin där sanden fås sedimentera och vattnet leds vidare till ett klarningsmagasin viaen utskovskanal.Detta examensarbete undersöker utskovskanalens säkerhet genom en stabilitetsanalys avkanalväggarna och en framtagning av en deterministisk säkerhetsfaktor mot brott.