Sök:

Från detaljistkooperation till börsnoterat bolag

fallet butikskedjan JC


Dagens konsumtionsvarumarknad präglas av hård konkurrens, där stora och små företag agerar. För att lyckas på marknaden måste alla aktörer bedriva en strategi, som passar såväl marknadens krav som företagets egen organisationsform. Trenden idag är att stora företag blir allt större, vilket skapar marknadstäckning och skalfördelar. Detta gäller även för konfektions- och ekiperingshandeln, där rikstäckande aktörer tar allt större marknadsandelar från enskilda fackhandlare. De stora kedjorna drivs i olika former såsom aktiebolag, franchising och frivilliga fackkedjor. Företagen arbetar efter den strategi, som bäst passar deras form, och omvänt är företagens struktur anpassad efter de strategier som bedrivs. När företag planerar att byta strategi för att öka sin konkurrenskraft, måste de sålunda samtidigt se över sin form. Ett av de företag inom klädbranschen, som bytt både strategi och organisationsstruktur, är JC-kedjan. Från att ha varit en frivillig fackkedja med anslutna enskilda fackhandlare blev JC i april år 2000 noterat på börsen. Strukturformen frivillig fackkedja kan betraktas som en sorts kooperativ organisationsform, och därför måste de strategier som bedrivs inom den frivilliga fackkedjan vara lämpliga för en kooperativ organisationsform. Man riskerar annars att inte kunna genomföra strategin på grund av de speciella problem, agent- och äganderättsproblem, som finns inneboende i kooperativa organisationsformer. Dessa är problem med gemensam egendom, horisontproblem, portföljvalsproblem, uppföljningsproblem och beslutsfattarproblem. Syftet med detta arbete är därför att undersöka hur väl JC:s förra organisationsform, den frivilliga fackkedjan, överensstämde med den verksamhet som då bedrevs. Detta jämförs mot den struktur och de strategier företaget tillämpar idag. Med ledning av detta uppfylls också undersyftet att utröna om kedjan drogs med höga agent- och äganderättsproblem. Teorin för studien behandlar olika strukturformer och affärsstrategier, som företag använder för att bli konkurrenskraftiga. Agent- och äganderättsteorin beskriver de specifika problem, som tenderar att bli stora särskilt i kooperativa företag, där organisationsformen inte överensstämmer med strategin. Med ledning av teorin ställer jag upp hypoteser eller teoretiska antaganden angående fallföretaget JC. En kvalitativ intervjuundersökning med personer knutna till kedjan, samt skrivet material om JC, ligger till grund för den empiriska analysen som testar de teoretiska antagandena. JC bedrev tidigare en lågkostnadstrategi, då det främsta syftet med verksamheten var att göra så stora inköp som möjligt för att därmed främja de anslutna köpmännens egna rörelser. Det var då ett kooperativt företag i form av frivillig fackkedja. Kedjan finansierades kollektivt och verksamheten var till för att gagna medlemmarna, köpmännen, genom att sänka deras kostnader. JC drogs därför inte med några utbredda agent- och äganderättsproblem under strukturen som frivillig fackkedja, eftersom strukturen överensstämde med strategin. Bolaget övergick till organisationsformen detaljhandelskedja (centralt styrt aktiebolag med akterierna på börsen), då det började tillämpa de konkurrensstyrda differentieringsstrategier som används idag. Framför allt går dessa ut på att expandera företaget, vilket ställer krav på stora investeringar. Strategin verkar vara den rätta för JC, och man har inga allvarliga agent- och äganderättsproblem, som annars utmärker kooperativ, där strukturen inte överensstämmer med strategin. Ledningen måste dock se upp med framtida investeringar, eftersom man tyvärr gjort några resultatbelastande felsatsningar. Annars förloras lätt investerarnas förstroende, vilket kan leda till finansieringsproblem. Flertalet involverade i JC ser klädföretagets framtid som ljus och lovande.

Författare

Ulrika Nilsson

Lärosäte och institution

SLU/Dept. of Economics

Nivå:

Detta är ett examensarbete.

Läs mer..