Finansanalytikers syn på redovisning av humankapital
Näringslivet har förändrats till att kunskapsföretag blivit allt fler i förhållande till tillverkande företag. Denna förändring har pågått länge och det finns inga tecken på att den kommer att avta. Kunskapsföretags tillgångar består till stor del av mjuka värden såsom humankapital. Den traditionella redovisningen är anpassad till tillverkande företag och klarar således inte av att ge en rättvisande bild av kunskapsföretag på grund av dess mjuka värden. Då redovisningen inte hunnit anpassa sig till kunskapsföretags behov tillkommer problem för externa intressenter, såsom finansanalytiker, vid värdering av företag. Syftet med denna uppsats är att beskriva och skapa förståelse för hur finansanalytiker vill att kunskapsföretag ska redovisa sitt humankapital i årsredovisningen samt vilken nytta finansanalytiker har av den befintliga informationen av humankapital i årsredovisningen i sitt arbete. För att undersöka och besvara detta syfte genomfördes en fallstudie där två finansanalytiker intervjuades. Det framkom i vår undersökning att de finansanalytiker vi intervjuat har svårt att svara på hur de vill att kunskapsföretag ska synliggöra sitt humankapital i årsredovisningen. Detta beror på att de idag föredrar att grunda sin bedömning av humankapitalet på personlig kontakt istället för på informationen i årsredovisningen. Finansanalytikerna tycker emellertid att synliggörande av investeringar i humankapital och uppföljande information skulle vara intressant att få kännedom om genom årsredovisningen. De anser att om kunskapsföretag visar denna information tyder det på att de hanterar humankapitalet. Denna information utgör ingen bedömningsgrund vid värdering av företag. Finansanalytikerna anser sig därför ha låg nytta av informationen om humankapital i årsredovisningen.