Filtrering av vatten från Lovisagruvan genom obehandlad respektive järnoxyhydroxidbelagd anrikningssand från Stråssa i syfte att minska halterna av zink och bly
I Lovisagruvan i Bergslagen bryts zink och bly, gruvvattnet (med pH 7-8) är förorenat av framförallt dessa metaller (577 ppb Zn, 341 ppb Pb). Reningen i de sedimentationsbassänger som finns på området fungerar inte tillräckligt bra. I denna studie användes sand från Stråssa (s.k. Stråssamull) som filtermaterial för att rena vattnet. Två olika sorters filtermassor testades, obehandlad Stråssamull (SM) och järnoxyhydroxidbelagd Stråssamull (JSM). Beläggningen genomfördes genom att blanda sand med en slurry bestående av järnsulfat, filterkalk och vatten. Tanken med beläggningen var att järnoxyhydroxid skapar ytor för adsorption till filtermassan. En kolonn med varje material fick fungera som motströmsfilter och en med varje material som gravitationsfilter. Resultaten ska avgöra vilken typ av filter som ska användas i större skala i direkt anslutning till gruvan. Resultaten visade att pH bara ändrades marginellt genom SM. I JSM-filtren ökade pH till omkring 12, beroende på att filterkalk använts vid beläggningen. Både zink och bly renades effektivt. Zinkhalten sänktes med 95-96 % i kolonnerna med SM och med 90-92 % i kolonnerna med JSM. Blyhalten sjönk med 99 % i kolonnerna med SM och med 97-99 % i kolonnerna med JSM. Uranhalten sänktes mycket (96-99 %) genom JSM. Lite uran och barium lakades ur Stråssamullen. Inga skillnader upptäcktes mellan motströms- och gravitationsfiltrens effektivitet vilket gör att gravitationsfiltret blir att föredra eftersom det har en enklare konstruktion. Alla aspekter sammantaget tycks det bästa alternativet om filtreringen ska utföras i större skala vara att använda gravitationsfilter med SM.