FRÅN STILLEBEN TILL MÖNSTER
Det finns sparsamt med litteratur om arbetet med draperade plagg ur en mönsterkonstruktörs synvinkel. Dessutom tar majoriteten av mönsterkonstruktionsundervisningen sällan upp drapering i ett tidigt stadie (om över huvud taget). Rapportens syfte är att undersöka hur en mönsterkonstruktör kan gå tillväga för att översätta draperade plagg till reproducerbara tvådimensionella mönster. Som underlag för studien har tre plagg draperade på docka av en extern handledare använts. Det första plagget är en vävd klänning, det andra en klänning i trikå och det tredje en quiltad väst. I originaldraperingarnas tyg markeras fästpunkter och eventuella skärningar noga, därefter monteras draperingen ned, delarna kalkeras av och toiler sys upp och provas på dockor och provpersoner i flera omgångar tills önskat resultat erhålls. De slutgiltiga mönsterdelarna digitaliseras in i programvaran Modaris (Lectra Systemes) där linjer finputsas och kontrollmäts och plaggen graderas. Studien visar hur en mer direkt förståelse för hur tyg och form påverkas av kroppen kan uppnås med hjälp av draperingsbaserad mönsterkonstruktion. Det behöver inte finnas en motsättning mellan de olika sätten att arbeta, eftersträvansvärt vore istället att mönster-konstruktörer behärskar så många tekniker som möjligt för att kunna nå ett bra slutresultat