En utvärdering av de skogliga vattenplaneringsverktygen NPK+ och Blå målklassning med avseende på vattenkvalitet och vattenkemi
SkogsbrukSkogsvattendragVattenplaneringNaturvärdePåverkanKänslighetEU:s vattendirektivYtvattenstatusFörsurningövergödningForestryBoreal streamsWater planningBiodiversityImpactSensitivityEU Water Framework DirectiveSurface statusAcidificationEutrophication
Intresset för vattenfrågor har ökat efter införandet av EU:s ramdirektiv för vatten (vattendirektivet, 2000/60/EG) och inneburit att vattenvård och hänsynstagande till vatten inom skogsbruket fått större fokus. Målet med vattendirektivet är att alla vatten inom EU (Europeiska Unionen) ska erhålla en god kemisk och ekologisk status innan år 2015 samt att ingen försämring får ske. Skogsbruket kan i vissa fall ha negativa effekter på vattenmiljöer. NPK+ och Blå målklassning är två skogliga vattenplaneringsverktyg som har utvecklats för att öka vattenhänsynen i skogen. Verktygen utgörs av ett inventeringsprotokoll som bedömer vattenmiljöns naturvärde (N), påverkan (P), känslighet för skogsbruk (K) samt plusvärden (+). Med stöd av NPK+-protokollet utförs sedan en subjektiv indelning av Blå målklasser. Blå målklasser hjälper skogsägare att optimera hänsynen till vatten och visar också vilka åtgärder som bör göras för att utveckla eller bibehålla ekologiska värden i vattendraget.
Huvudsyftet med denna studie var att (1) utvärdera verktygens förmåga att fånga in vattenkvalitet med avseende på vattenkemi och (2) undersöka hur väl verktygen bidrar till vattendirektivets mål. För ändamålet inventerades 173 skogskällvattendrag, belägna i Dalarna och sydvästra Sverige, med hjälp av verktygen NPK+ och Blå målklassning. Bedömningen av vattenkvalitet med NPK+-protokollet och Blå målklasser jämfördes med kemisk analys av vattenprover och vattenkemisk status av försurning och övergödning enligt EUs vattendirektiv genom parvisa korrelationer och multivariat statistik.
Resultatet pekade på att vattenkemin i de två regionerna skiljde sig åt, med mindre mänskligt orsakad försurning, lägre nivåer av TOC, totalkväve, totalfosfor, absorbans, turbiditet och slamhalt samt högre pH i Dalarna, vilket också fångades upp av många parametrar i NPK+-protokollet. Variationen inom respektive region var dock liten, vilket gjorde att skillnader i vattenkemiskt tillstånd var svårare att avgöra med hjälp av protokollet i fält, men enstaka samband existerade också på regional nivå. Vid den subjektiva konverteringen från NPK+-protokollet till Blå målklasser var många samband med vattenkemiskt tillstånd svåra att upprätthålla. Status med avseende på försurning och övergödning visade starkare samband med avrinningsområdets karaktär och kunde inte förklaras utifrån verktygen. Förmågan att bedöma försurning och övergödning med NPK+-protokollet kan förbättras genom mer tillförlitliga underlag. Verktygen bidrar till vattendirektivets mål genom att motverka övergödning och genom vidareutveckling kan verktygen anpassas till regional nivå och på så sätt bidra än mer till att uppnå vattendirektivets mål. Som helhet bedöms verktygen ha stor potential för att förbättra vattenhänsynen i skogsbruket.