En studie av träns från romersk järnålder i Sydskandinavien
Syftet med denna uppsats var att få en fördjupad kunskap om människans kontroll över hästen under romersk järnålder i Sydskandinavien. Min ingång till undersökningen var utrustningen som hör till hästens huvud, d.v.s. tränset, vilket spelar en betydande roll för kontrollen. Genom framförallt detaljstudier av tränsfynd ämnade jag besvara frågor som i vilken kontext fynden hittas, hur tränsen såg ut, vilka bett man hade och om det går att säga något om ridsättet utifrån tränsen.Slutsatsen blev att tränsen, som oftast påträffas i deponeringar i mossar, inte var helt olika dagens. De bestod av ett huvudlag i läder, ett bett och tyglar. I vissa träns har en pannplatta ingått, vilken troligen suttit längs hästens nosrygg upp i pannan. Dess funktion inte är säkert fastställd. Tyglarna var oftast i form av tunga metallkedjor som övergick till en läderrem. Det vanligaste bettet var ett ganska tunt oledat bett med fyrkantigt tvärsnitt och tungfrihet. Utrustningen ger ett intryck av ett ridsätt som krävde god balans från både ryttare och häst. De skarpa betten gjorde troligen hårda tygeltag onödiga. Tygelkedjornas tyngd har säkert bidragit till att ryttarens signaler lätt gått fram till bettet, även om tyglarna ej varit sträckta. I strid behöver ryttaren händerna för att hantera vapnen och tygeln hölls troligen i en hand eller släpptes helt.