En komparativ studie av den svenska och norska regeringens utnämningsmakt
StatsvetenskapSamhällsvetenskapPolitikRegeringenUtnämningsmaktUtnämningarStatstjänstemänSverigeNorge
Den svenska regeringens utnämningsmakt av högre statstjänstemän är idag utsatt för skarp kritik, både i media och bland politiker. All offentlig makt i Sverige utgår från folket enligt regeringsformen. Men i detta fall finns det få möjligheter för medborgarna att kontrollera regeringens arbete med att tillsätta tjänstemännen. Syftet med uppsatsen var att se hur legitim den svenska utnämningspolitiken är utifrån Beethams legitimitetsteori, i denna teori finns tre kriterier. Utifrån det första kriteriet måste makten fungera utifrån de rådande lagar och regler som instiftats av samhället. Det andra kriteriet gör klart att lagar och regler som instiftas måste accepteras av allmänheten, genom de normer och värderingar som råder i samhället. Det tredje kriteriet gäller för det samspel som råder mellan politiker och medborgare, medborgarna måste fritt kunna välja att visa samtycke till en politisk makt eller att avstå från det. Uppsatsen har även ett institutionellt inslag, där Norths institutionella teorier om hur samhällets normer och värderingar påverkar utvecklingen av lagar och ur dessa efterlevs. Och även hur samhällets acceptans av dessa lagar påverkar kostnaderna för statsmakten. En utnämningsmakt där det är väl fungerande institutionella restriktioner vilka är förankrade i samhället, skulle innebära låga kostnader för att legitimera systemet. Om utnämningspolitiken sker utifrån det som i Sverige kallas för offentlighetsprincipen skulle det möjliggöra en offentlig granskning av utnämningar. Detta leder till att regeringen ej behöver försvara sin utnämningspolitik i efterhand, inför riksdagen, media och medborgarna.