En kartläggning av sjukgymnastiska undersöknings- och behandlingsmetoder för instabilitet i axeln
En enkätstudie
Axelinstabilitet är en vanlig problematik som sjukgymnaster möter i sin kliniska vardag. Instabiliteten kan bero på flera faktorer och variera i grad. Med hjälp av en noggrann klinisk undersökning och olika åtgärder i form av rehabilitering, hjälpmedel och operation kan instabilitet i axeln behandlas. Det finns idag otillräckligt underlag för behandlingsstrategiers effekt på axelledsinstabilitet. Syftet med studien var att kartlägga vilka sjukgymnastiska undersöknings-, utvärderings- och behandlingsmetoder som används vid instabilitet i axelleden, inom primärvården i ett län i norra Sverige. För att uppnå syftet gjordes en enkätundersökning. Författarna samlade adresser genom att söka på ordet ?sjukgymnast? på Eniro och 134 enkäter skickades sedan ut till de som fanns. Studien fick en svarsfrekvens på 39 %. Majoriteten av respondenterna var kvinnor, hade arbetat i ?13 år eller längre? och bemötte patientgruppen ?varje månad?. Vanligaste undersökningsmetoderna var apprehension- och relocation test. Vanligaste utvärderingsmetoden var observation av rörelsekontroll. Vid behandling av instabilitetsproblem användes stabilitets-, koordinations-, styrke- och uthållighetsträning ?alltid? och stabilitetsträning fick högst skattad effekt. Vid undersökning baserade sjukgymnasterna 49,4 % på beprövad erfarenhet och 50,6 % på vetenskaplig kunskap, medan behandling baserades 49,8 % respektive 50,2 %. Apprehension- och relocation test samt observation av rörelsekontroll användes främst vid axelinstabilitet. Stabilitetsträning användes ?alltid? och skattades ge bäst upplevda behandlingseffekt. Undersökning och behandling baserades till hälften på beprövad erfarenhet respektive hälften vetenskaplig kunskap.