En jämförande undersökning om förloppet vid terapeutiskt utförd KAT-töjning och statisk egentöjning
Single Subject Experimental Design
Bakgrund: En stram muskel kan orsaka ett försämrat rörelsemönster som i sin tur kan vara orsaken till skada, detta kan dock motverkas genom stretching (töjning). Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur och om rörelseökning i hamstringsmuskulaturen skedde genom töjning med KAT-metoden respektive statisk töjning under en töjningsperiod på tre veckor. Metod: Förloppet kring stretching av hamstringsmuskulaturen undersöktes genom töjning varannan dag under 10 interventionstillfällen. Studien genomfördes som en Single-Subject Experimental Design (SSED). Baseline och withdrawalmätningar grundlades där inga töjningar utfördes. Hamstringsmuskulaturens rörlighet mättes genom ett passivt straight leg raise (SLR). Resultat: KAT-metoden gav en god rörelseökning medan statisk töjning inte visade samma effekt. Den statiska töjningen tycktes däremot bromsa en nedåtgående trend från baseline. Förloppet för KAT-metoden var att rörlighetsökning skedde i etapper. Under interventionsfasen för den statiska töjningen var förloppet ej lika tydligt, en konstant lätt bromsning av en redan nedåtgående trend skedde innan rörligheten stabiliserades under withdrawalfasen. Benet som ej töjdes fick inget ökat rörelseomfång. Konklusion: Stretching som genomförs med KAT-metoden ger en ökad hamstringsrörlighet. Denna rörlighetsökning av hamstringsmuskulaturen tycks dock ske under olika etapper. Statisk stretching tycks inte ha någon rörelseökande effekt utförd efter denna metod. Någon överförbar stretchingeffekt kunde inte ses i det icke-töjda benet och kan därför inte rekommenderas att användas i rehabiliterande syfte. För bästa möjliga utfall av stretchingen kan individuellt anpassad stretching vara fördelaktigt