Effekter av mental träning vid strokerehabilitering
En systematisk litteraturstudie
Introduktion: Stroke är en folksjukdom som årligen drabbar cirka 30.000 svenskar. Det primära symtomet är muskulär svaghet som kan innebära paralys/pares och 70-90% av de drabbade får nedsatt motorisk funktion. Mental träning innebär att för sitt inre visualisera en rörelse utan ett motoriskt genomförande. Metoden har visat sig ge neuroplastiska förändringar samt ökad EEG- aktivitet i hjärnan. Studier har visat att visualisering, observation och exekution av rörelser aktiverar samma motoriska områden i hjärnan. Metoden är relativt ny inom strokerehabilitering och intresset för mental träning har på senare tid ökat. Syfte: Syftet med studien var att utvärdera evidensen för behandlingseffekter av mental träning på motorisk funktion hos patienter med stroke. Metod: Litteratursökningen genomfördes i sju medicinska databaser. Totalt inkluderades 17 artiklar, vilka kritiskt granskades och poängsattes enligt PEDro Scale. Poängen omvandlades sedan enligt SBU:s graderingsskala gällande bevisvärde. Resultat: Inkluderade studier visade sammantaget ett starkt vetenskapligt underlag för att mental träning har positiv effekt på motorisk funktion. I enskilda subkategorier sågs ett måttligt starkt vetenskapligt underlag för ADL- funktion. För arm/handfunktion, tyngdöverföring i stående samt gångfunktion uppvisades ett begränsat vetenskapligt underlag medan EMG- aktivitet gav ett otillräckligt vetenskapligt underlag. Konklusion: Sammantaget ses ett starkt vetenskapligt underlag för att mental träning har positiva effekter på motorisk funktion hos strokepatienter. Detta ger en stark indikation på klinisk relevans. För enskilda motoriska funktioner varierade evidensstyrkan från otillräckligt till måttligt starkt vetenskapligt underlag. Fler studier av samma karaktär efterfrågas därför för att kunna uppvisa ett starkt vetenskapligt underlag för bästa tillämpning av mental träning vid strokerehabilitering.