Effekten av sockerbetsextrakt (SBE) och hormonreglering i sjukdomsutveckling av stjälkbakterios i potatis, Solanum tuberosum, orsakad av Dickeya solani
Stjälkbakterios är ett svårbehandlat problem som orsakar ökande skördeförluster av potatis i Sverige och Europa. Sedan 2005 har den nyligen upptäckta patogenen Dickeya solani spridits genom Europa via handel med sättknölar och orsakat ökande ekonomiska förluster. Under kommande år kan D. solani ge större skador till följd av klimatförändringar, då D. solani är mer aggressiv i högre temperaturer. Att kunna aktivera växtens försvar genom inducerad resistens kan vara ett miljövänligt alternativt medel att bekämpa stjälkbakterios. Ett sådant medel kan vara sockerbetsextrakt (SBE) som är en biprodukt från sockerproduktion. SBE har i tidigare försök på potatis som infekterats med oomyceten Phytophthora infestans, som orsakar potatisbladmögel, visat sig inducera försvaret i potatis. Detta resulterade i en signifikant reduktion av storleken på sjukdomssymptom. I det här försöket har SBE?s försvarsinducerande effekt testats mot D. solani på fem olika potatiskloner. De potatiskloner som användes var den selekterade förädlingsklonen SW93-1015, den kommersiellt odlade Desirée, samt två transgena kloner av Desirée som bar NahG-genen eller ett RNAi konstrukt för coi1-genen.
Syftet med att använda de två transgena sorterna i försöket var för att undersöka om NahG och COI1 generna påverkade resistensen i växten mot D. solani, eftersom det är gener som reglerar salicylsyra och jasmonsyra-beroende responser. Försöket visade att SBE inte gav signifikant förbättrad resistens på alla klonerna i försöket mot D. solani. Dock visade den SBE-behandlade Desirée klonen signifikant förbättrad resistens jämfört med den obehandlade Desirée klonen. Alla klonerna av obehandlade NahG och coi1 visade signifikant mindre lesion än Desirée.