EU-projektet KOMPIS
en undersökning av förändringen genom deltagande
Integration av invandrare på arbetsmarknaden är idag en angelägen fråga som diskuteras i den politiska debatten. I arbetet med att skapa sysselsättning för utsatta grupper finns stöd att söka i EU:s strukturfonder. Sandviken genomförde ett EU-finansierat projekt vars syfte var att ge invandrarkvinnor bättre förutsättningar att etablera sig på arbetsmarknaden. Uppsatsen syftar till att undersöka förändringen genom deltagande i projektet med betoning på graden av socialt kapital. Det finns många definitioner av begreppet. I den här uppsatsen är utgångspunkten Alejandro Portes definition som innebär att socialt kapital är de förmåner som en person kan få i relationen med andra personer. Valet av definition baseras delvis på den kritik som riktas mot definitioner av det slag som exempelvis Robert D Putnam presenterar. Frågeställningar som ställs för att uppfylla uppsatsens syfte är: Hur såg deltagarnas förutsättningar ut för att skapa socialt kapital innan projektet? I vilken utsträckning skapades socialt kapital till följd av deltagande? Det empiriska underlaget i uppsatsen baseras på fyra intervjuer. Resultaten utifrån dessa speglar därför endast de fyra kvinnornas situation och bör inte ses som representativt för samtliga som deltog i projektet. Resultatet visar att samtliga av de intervjuade hade ett stort socialt kontaktnät innan de deltog i projektet. Det rörde sig främst om kontakter som de hade med före detta arbetskamrater och personer som de lärt känna genom olika typer av utbildningar här i Sverige. Två av de intervjuade ansåg dessutom att deras kontaktnät var så utbrett innan projektet att de inte hade haft några svårigheter att få det nuvarande jobbet på egen hand. De deltog till stor del på grund av bidraget som betalades ut samt för utbildningens skull. Det utbredda kontaktnätet som deltagarna hade tyder på att det fanns goda förutsättningar för socialt kapital redan innan projektet. Samtliga intervjuade ser projektet som något mycket positivt, det kan främst kopplas till projektets utformning med jobbgaranti och utbildning. Projektets utformning har dock varit en förutsättning för att två av dem ansett sig få nytta genom nya sociala kontakter. Denna nytta ligger emellertid på ett mer abstrakt plan såsom en känsla av delaktighet och trygghet i fall de blir arbetslösa i framtiden. Slutsatsen som dras är att socialt kapital fanns redan innan projektet och att det därför i mindre utsträckning har skapats endast till följd av deltagande. För de två kvinnor där förändringen varit störst har det funnits ett par gemensamma drag. Frågor som därför vidare kan undersökas utifrån resultaten som framkommit i den här uppsatsen är ålderns betydelse och antalet år i Sverige för att se en tydligare förändring på graden av socialt kapital genom deltagande i liknande projekt.