Diagnos & Självidentitet
En kvantitativ studie om personer med funktionshindret Aspergers syndrom, deras och personalens perspektiv på diagnosen och ett specifikt boendestöds betydelse
Mental impairmentAspergersEmpowermentSelf identityDiagnosePsykiskt funktionshinderAspergersEmpowermentSjälvidentitetDiagnos
I den här uppsatsen studeras vilken betydelse och funktion ett specifikt boendestöd har åt psykiskt funktionshindrade personer, specifikt åt personer med funktionshindret Aspergers syndrom. Uppsatsen tar också upp boendestödjarnas perspektiv på verksamheten och deras arbete. Detta gjordes för att få en breddare förståelse kring vilken betydelse den här verksamheten har. Brukare fick delta i en enkätundersökning och kvalitativa intervjuer genomfördes med personalen och en brukare. Genom det insamlade materialet fick jag ta del en mängd intressanta tankar och åsikter kring boendestödet, det visade sig också att diagnosen roll var en central problematik för så väl brukare som personal. Genom de valda teoretiska utgångspunkterna problematiserade och teoretiserade jag kring mitt material, där jag använde mig av empowerment som begrepp och tankemodell, Gidddens begrepp självet, tillit, ontologisk trygghet och abstrakta system, Beckers stämplingsteori samt Layders teori om de fyra sociala domänerna. Det jag kommit fram till är att boendestödet är av stor betydelse för brukare med Aspergers, då boendestödjarna kan hjälpa brukaren till att stärka dennes empowerment. Empowerment ger brukaren kraften och självförtroendet till att känna att denne själv har kontrollen över sin livssituation. Samtidigt fann jag att diagnosen motarbetar empowermentprocessen, då brukaren blir stämplad som avvikare i samhället på grund av diagnosen och blir tvungen att underordna det abstrakta systemets normer för att få rätten till stöd och hjälp.