Det handlar om kvinnohat
Den här uppsatsen handlar om hur kritiken och hatet skiljer sig mellan sex av Sveriges Radios största manliga och kvinnliga radioprofiler, samt att ta reda på hur programledarna hanterar kritiken/hatet det mottar men också undersöka vad kritiken/hatet innehåller. Genom att utföra semistrukturerade intervjuer med tre kvinnor och tre män vill författaren få svar på om kritiken och hatet skiljer sig åt mellan könen. De utvalda programledarna är alla välkända. Kvinnorna är Hanna Hellquist, Nour El Refai och Karin "Kakan" Hermansson. Männen är Kodjo Akolor, David Druid och Henrik Torehammar. Slutsatsen av intervjuerna är att det i grund och botten inte handlar om nätkritk eller näthat utan först och främst om kvinnohat. I undersökningen bekräftas att andra faktorer som homosexualitet och annan etnisk bakgrund också spelar in, men att kvinnohatet är det som dominerar. Det hat som kvinnorna utsätts för är i hög grad inriktat på dem som objekt och har inte samband med det jobb de utför. Hatet handlar om att de är fula, att de ska knullas och att de ska få knivar i fittan. De som hatar är i huvudsak män. Uppsatsen belyser ämnet med hjälp av olika teorier som berör normer och samhällsstrukturer, som könsmaktsordningen. Teorin innebär att samhällets struktur ger män makt över kvinnor, män är överordnade kvinnor. Kopplad till könsmaktordningen finns teorin om att specifika härskartekniker används av dem som har makten för att de underordnade ska hållas på plats, bland annat genom just objektifiering.