Dansens bidrag till platsutveckling
alternativa arbetsmetoder inom landskapsarkitekturen
DansPlatsRörelseKroppslig kunskapSociala normerBrukarmedverkanKoreograferade platserPlatsutvecklingKomplexitetTerritorium
Inom landskapsarkitekturen används digitala verktyg frekvent och den mänskliga kroppen används allt mindre i arbetet. När vi rör oss mindre ute på platser som ska projekteras riskeras den fysiska kontakten och förståelsen för utemiljöer att gå förlorad. Den här uppsatsen undersöker exempel på hur dans kan bidra med förståelse och kunskap om de utemiljöer en trädgårdsingenjör arbetar med.
Genom 1) en fallstudie av Anna Asplinds dansperformance 'Dancewalks', 2) en litteraturstudie av paret Halprins (koreograf Anna Halprin och landskapsarkitekt Lawrence Haprin) samarbete och 3) en fallstudie av Carola Wingrens arbete med dans i undervisning av landskapsarkitektstudenter, belyser uppsatsen olika möjligheter att involvera dans i platsutvecklande processer i offentlig utemiljö. När hela kroppen och alla sinnen involveras genom dans, kan kroppslig kunskap om rum, rörelser och krafter erhållas. Genom dansmetoder som bryter rörelsemönster på offentliga platser kan sociala normer och territorium synliggöras. Brukarmedverkan genom dans kan ge en gemensam plattform att utgå ifrån. Genom att fokusera på rörelser i designprojekt uppmärksammas händelser, liv och
komplexiteten i våra utemiljöer. Uppsatsen belyser fördelarna med att använda sig av dans och ger exempel på hur ett sådant arbete kan gå till. Uppsatsen saknar egen empirisk undersökning av de möjligheter som redovisas och mer forskning krävs inom området.