Bonitet som värderingsunderlag
virkesproduktionsförmåga översatt till monetära värden
Under det senaste decenniet har intresset att investera i skogsfastigheter ökat. Detta har gjort att bankerna idag utvecklar sina segment inom skog- och lantbruk. Har som mål att underlätta vid värdering av skogsfastigheter genom att undersöka sambandet mellan markens naturliga virkesproducerande förmåga till årlig nettoavkastning.
Beräkningarna är uppbyggda på nuvärdesmodeller och syftar till att visa likvärdig årlig inkomst. Landet delades upp i fyra regioner för att avspegla regionala skillnader i produktionsförmåga.
Resultatet visar att det finns stora skillnader i årlig avkastning mellan regionerna. Förklaringen till detta är att boniteten är avtagande med stigande breddgrad. Detta leder till att även den maximala räntebelastningen på olika fastigheter påverkas av dess geografiska läge.
Känslighetsanalyserna som utfördes visade på att skogsägande i Norrland, enbart sett till tillväxtens avkastning, blev olönsamt vid en realräntesats över 3 %. Ytterligare en analys gjordes där förräntningskravens påverkan på den maximala betalningsförmågan per hektar produktiv skogsmark undersöktes. Detta för att illustrera hur bankens utlåningsränta påverkar avkastningen.