Berikning till gris
Berikning definieras som en förbättring för djur i fångenskap. Genom att modifiera grisars miljö kan deras naturliga beteenden främjas. Följande litteraturstudie kartlägger vilka olika typer av berikning som kan ges till grisar och hur de kan påverka beteende och produktionsresultat. Karga, stimulifattiga miljöer kan orsaka understimulering hos grisar. Om en gris är understimulerad eller inte får utlopp för ett starkt motiverat beteende kan den utveckla avvikande beteenden. De avvikande beteendena kan vara ett tecken på att djurens välbefinnande är påverkat och kan även leda till produktionsstörningar. Berikning ger djuren sysselsättning och ger dem möjlighet att utföra motiverade beteenden. Med hjälp av exempelvis olika strömaterial, leksaker och ökade utrymmen kan miljön berikas för grisar. Förutom att stimulera motiverade beteenden har berikning visat sig minska oönskade beteenden som exempelvis aggressivitet. Halm är det vanligaste strömaterialet som används till grisar idag, men grisen väljer ibland torv framför halm om den själv får välja. Strömaterial, extra utrymme och leksaker har alla visat sig kunna ge produktionsfördelar, men det finns även studier som visat motsatsen. Alla typer av berikning ger ändå grisarna större chans att utföra starkt motiverade beteenden. Berikning minskar oftast djurens sysselsättningsbrist och minskar i de flesta fall oönskade beteenden. Med detta som grund anses berikning förbättra grisarnas miljö och därmed även öka deras välfärd.