Bemötande i psykiatrin kring diagnosen - Utifrån ett helhets- och resiliensperspektiv
Bemötandet är centralt i det psykologiska arbetet. Syftet för denna studie var att undersöka på vilket sätt som psykologer och patienter inom psykiatrisk öppenvård beskrev bemötande i samband med utredning och återkoppling av utredning och diagnos. Den teoretiska ramen utgick ifrån holistisk-interaktionistisk teori, komplexitetsteori och resiliensbegreppet. Studien var en kvalitativ intervjustudie där 21 djupintervjuer genomfördes, fördelade över två grupper bestående av psykologer respektive patienter. Urvalet var strategiskt och grupperna var icke-matchade. Reflexiv intervjumetodik varvades med tematisk analys vid databearbetningen. Tio teman kring bemötande framkom. Resultatet visade på en rad strategier för att hantera bemötandet i de båda grupperna och modeller för bland annat förförståelse, medvetandenivåer och modifieringar av diagnos presenteras. Resultatet väckte frågeställningar om diagnosens anpassning till individen och om nya diagnossystem med utgångspunkt i studiens teoriram.