Barnets bästa i vårdnadstvister
- och vid lag med särskilda bestämmelser om vård av unga
Syftet med uppsatsen var att förklara betydelsen av ?barnets bästa? i vårdnadstvister och LVU, allt enligt svensk lag och FN:s barnkonvention. Syftet var även se till hur barns talerätt ser ut i de olika situationerna och vilken part barnen spelar in i tvister som involverar dem. Uppsatsen är skriven utifrån den traditionella juridiska metoden. Barnets bästa har med åren blivit en viktig faktor i svensk lagstiftning, och i tvister som involverar barn ska det ses till vilken slutsats som är bäst för dem. Detta kan dock vara svårt eftersom barn inte alltid är processbehöriga och därför inte kan ses som en part i målet, eller ibland vill inte barnet svika en förälder i en vårdnadstvist och berätta hur situationen verkligen ser ut hemma. Frågor som rör vårdnad, boende och umgänge ska avgöras utifrån barnets bästa, men det finns ingen enhetlig definition om vad som är barnets bästa utan dessa frågor måste individuellt avgöras. Grundtanken i både SoL och LVU är att barn som tas från sin familj och placeras i familjehem ska återförenas med sina föräldrar, men det finns barn som växer upp i familjehem och där utsikterna för en återförening med de biologiska föräldrarna är små. Det är inte alltid till barnets fördel att leva med de biologiska föräldrarna. För att komma fram till detta går det inte att endast se till de vuxnas tankar, utan det måste även ses till barnets inställning, och sedan avgöra saken utifrån ett barnperspektiv. Att komma fram till ett beslut utifrån barnets bästa är inte enkelt, och det är viktigt att domstol ser varje fall individuellt och förstår att barnets bästa har olika innebörd, och är beroende av olika omständigheter i varje enskilt fall.