Att lägga kunskapspussel
lärarstrategier för att bedöma
ämnesintegrerade arbeten
Hur kan läroplanens krav på undervisning för sammanhang förenas med ett betygssystem som kräver bedömning i enskilda ämnen? Är detta ett kunskapspussel omöjligt att lägga för verksamma gymnasielärare? Syftet för denna uppsats var att undersöka vilka strategier gymnasielärare använder för att bedöma ämnesintegrerade arbeten (undervisning för helhet). Undersökningen byggde på intervjuer med sju lärare. Sex strategier för bedömning utkristalliserades med hjälp av metoden analytiska jämförelser/olikhetsmetoden. Strategierna var snarlika varandra, men skiljde sig åt i tre aspekter: vilka som planerade, mål- och kriteriearbete samt bedömningsform. I diskussionen jämfördes sedan strategierna med skolans riktlinjer ? styrdokument och myndighetstexter ? samt forskning om bedömning. Det visade sig att lärarnas strategier överensstämde med dessa texter i fyra fall: när det gäller vikten av samverkan, att behöriga lärare gör bättre bedömningar, samt kunskapssynens betydelse för samverkan och bedömning. De använde sig därtill av bedömningsunderlag, vilka byggde på den kognitiva kunskapssyn som skolans styrdokument utgår från. Däremot var överensstämmelsen låg i två fall: lärarnas formativa bedömning hamnade i skuggan av den summativa och eleverna var sällan delaktiga i planerings- och bedömningsarbetet. Avslutningsvis reflekterar vi över om det egentligen är lärarna som ensamma ska lägga kunskapspusslet...