Att interpretera med sig själv
hur musiker och skådespelare förhåller sig till notbild respektive manus
Uppsatsen sta?ller fra?gor kring- och underso?ker hur man som uttolkare av notbild och teatermanus ga?r tillva?ga fo?r att det man framfo?r pa? scenen ska ka?nnas som att det har fo?rankring i en sja?lv, trots att det a?r na?gon annan som a?r upphov till grundmaterialet. Syftet a?r att underso?ka hur musiker och ska?despelare ser pa? sitt arbete med sin respektive text fo?r att so?ka efter likheter, skillnader, motsa?ttningar och da?rigenom o?ppna upp fo?r vidare sa?tt att ta?nka kring interpretation. I uppsatsen finns ocksa? ett so?kande efter na?got som skulle kunna fungera som allma?ngiltiga strategier fo?r alla som arbetar med na?gon form av interpretation.En ma?ngd litteratur i a?mnet har genomga?tts och intervjusamtal har genomfo?rts med tva? musiker och tva? ska?despelare. Eftersom ett tolkningsarbete ofta upplevs som en va?ldigt subjektiv process finns det i uppsatsen en vilja att la?ta personliga ro?ster fa? komma till tals, ba?de i form av citat fra?n bo?cker, ordagranna citat fra?n intervjudeltagarna och fra?n uppsatsens fo?rfattare.Tankar kring vad man med konstna?rliga uttryck stra?var efter och vad det ha?r arbetet givit mig avslutar uppsatsen.