Det finns både skillnader och likheter mellan Stanislavskij och Brecht. En av de tydligaste är att de har olika ismer i grunden, Stanislavskij är naturalist och Brecht är realist. Dessa ismer gränsar till varandra i det att de båda vill ge en så realistisk bild av verkligheten som möjligt, men tar olika vägar i synen på verkligheten och hur denna ska avbildas på bästa sätt. Där Stanislavskij vill ha total inlevelse vill Brecht fjärma och hålla distans. Där Brecht bara låter skådespelaren ge utlopp för sina känslor i det inledande repetitionsarbetet låter Stanislavskij känslan vara med som en röd tråd genom hela processen från rollskapande till färdig föreställning.

Syftet med arbetet Sann på Scen var att undersöka och jämföra hur två olika teatertekniker kan fungera i det förberedande arbetet inför två konserter. Jag valde att som konstnärlig del göra två minikonserter, vardera med tre sånger. Den första konserten förberedde jag sceniskt utifrån Michael Tjechovs teknik och den andra utifrån Konstantin Stanislavskijs metod.I beskrivning av arbetets musikaliska och sceniska material har jag redogjort för de delar av Tjechovs och Stanislavskijs tekniker jag valt att arbeta med ? övningar och tankesätt ? samt de sex sånger som ingår i arbetet.I beskrivning av projektets genomförande har jag skildrat hur jag arbetade med sångerna och vilket resultatet blev, vilka övningar som visade sig fungera bra respektive mindre bra, samt reflekterat över vad det kan bero på. Slutsatsen är att det finns mycket att hämta både hos Stanislavskij och Tjechov och att vad som fungerar bäst, är beroende av situation och sångens karaktär.

Uppsatsen analyserar inledningsvis vad Method Acting innebär. Den ryske regissören och skådespelaren Konstantin Stanislavskij utarbetade i början på förra seklet ett system vars uppgift var att utforma ett skådespeleri som bröt mot normen av, vad han tyckte var, orealistiskt spel. Med naturalismen kom kravet att teaterns uppgift var inte att försköna verkligheten utan att visa verkligheten som den var. Stanislavskij besökte, tillsammans med the Moscow Art Theatre, USA i början på 1920-talet och presenterade sitt system för den amerikanska publiken. Några av hans lärljungar stannade kvar och började lära ut de nya skådespelarteknikerna.

Natthärbärget ? en studie av ett skolteaterprojekt. Avsikten med denna studie är att bidra till diskussionen om vilka upplevelser eleverna kan få, och vilka färdigheter de tillägnar sig, genom att delta i ett skolteaterprojekt. Jag valde att kombinera en kvantitativ studie med en kvalitativ, enkät och enskilda samtal, eftersom jag dels ville fånga ?insidan? av elevernas upplevelser och erfarenheter och dels ville undersöka hur gruppen som sådan reagerade under processen. Ett skolteaterprojekt upplevs av den enskilda eleven som krävande eftersom han/hon går igenom olika faser och barriärer. Samtidigt ger denna process många nya insikter och kunskaper hos dem. Ett skolteaterprojekt kan skapa sammanhållning i en grupp och leda till ny förståelse hos den enskilda individen.

Uppsatsen sta?ller fra?gor kring- och underso?ker hur man som uttolkare av notbild och teatermanus ga?r tillva?ga fo?r att det man framfo?r pa? scenen ska ka?nnas som att det har fo?rankring i en sja?lv, trots att det a?r na?gon annan som a?r upphov till grundmaterialet. Syftet a?r att underso?ka hur musiker och ska?despelare ser pa? sitt arbete med sin respektive text fo?r att so?ka efter likheter, skillnader, motsa?ttningar och da?rigenom o?ppna upp fo?r vidare sa?tt att ta?nka kring interpretation. I uppsatsen finns ocksa? ett so?kande efter na?got som skulle kunna fungera som allma?ngiltiga strategier fo?r alla som arbetar med na?gon form av interpretation.En ma?ngd litteratur i a?mnet har genomga?tts och intervjusamtal har genomfo?rts med tva? musiker och tva? ska?despelare.

Syftet med följande arbete är att undersöka om och hur Learning study som är en metod att granska, analysera och utveckla pedagogiken, kan förbättra undervisningen i teater på gymnasiets teaterestetiska inriktning. Jag vill säkerställa att kommunikationen i undervisningen fungerar och förbättrar deras kunskaper gällande begreppet närvaro inom teaterämnet. Enligt den ryske teaterpedagogen Stanislavskij så innebär närvaro en överensstämmelse mellan skådespelarens övertygelse i karaktären och det uttryck skådespelare och regissör vill förmedla. (Järleby, 2001, s. 174-175.) I detta arbete har jag även reflekterat och redogjort för tidigare forskning genom två studier inom Learning Study och en studie i teater.

Jag tycker många skådespelare resonerar felaktig när dom anser att man inte är tillräckligt serös som skådespelare om man kan stunt, vilket jag tycker är helt absurt! Jag skulle säga att man som skådespelare är mer seriös ju allsidigare man är. En skådespelare borde ju ha ett intresse av att kunna gestalta en mångfald av olika karaktärer beroende på vad en föreställning och scen kräver, och inte nöja sig med att spela samma person i föreställning efter föreställning utan någon som helst tanke på vad för roll dom gestaltar, och förlita sig på att dom kommer undan kritik med att vara duktiga på att höja och sänka rösten, samt flitigt använda sig av kortare eller längre processer. När det gäller stunt så tror jag många skådespelare är kritiska för att dom inte vet vad ett stunt är eller för att dom själva inte kan utföra ett stuntmoment och är för lata för att lära sig. Redan Konstantin Stanislavskij frågade hur det kom sig att inte skådespelarna tränade sitt instrument lika mycket som en dansare tränar sin kropp eller en sångare tränar sin röst? Jag tror många skådespelare av någon konstig anledning inte tror sig behöva träna sitt instrument, dom förlitar sig på att det räcker med att visa sitt kända ansikte för en publik och använda sig av stora känslor och gester på en scen för att få folk att tycka man är duktig.

Den fotografiska bilden fungerar som visuell kommunikation och identitetsskapande. Tekniken har utvecklats från analogt till digitalt och byggs numera upp av pixlar. Det finnsolika perspektiv på att betrakta. Fotografen som har en dominerande position som betraktare och väljer att se tecken om något, motivet låter sig betraktas av någon och betraktaren som upplever fotografiet som betyder något för någon. Berättelsen preciserar och kategoriserar det som är viktigt för individen.Vid ett par tillfällen har jag intervjuat två familjer om deras familjebilder.

Den resa ni ska få följa med på börjar i ett brev till skolans prefekt Henry Stiglund där jag bland annat nämner två upptäckter under våren 2004 som jag blev mer nyfiken på och som jag hade en önskan att få fördjupa mig i. Dels var det en övning vi gjorde under genusdagarna på skolan och dels på sättet jag hittade en nyckel till min roll Trigorin i "Måsen" under workshopen då vi tog in de nya ettorna. Upptäckterna går under rubriken ?att få se världen på ett nytt sätt?. I brevet nämner jag också hur jag hade tänkt att gå till väga för att dokumentera mitt magisterarbete.