Fler fårägare efterfrågar effektivare produktionsmodeller med billigare foder, vilket har ökat intresset för vallbaljväxter som alternativt proteinfodermedel. Rödklöver, vitklöver, lusern och käringtand är de vanligaste sorterna i Sverige. Syftet med litteraturstudien är att beskriva näringsvärden i de fyra baljväxterna samt deras effekt på konsumtion, näringsbalans och produktion hos Tackor och lamm. Baljväxters höga halt av protein och låga halt av WSC gör baljväxter svårensilerade. Därför krävs en snabb förtorkning och tillsatsmedel för att tillräckligt med mjölksyra ska bildas.

Subklinisk mastit (juverinflammation utan synliga symtom) är vanligt hos flera mjölkproducerande arter inklusive får. I kött- och pälsfårbesättningar kan subklinisk mastit ge lägre slaktvikt hos lammen till följd av minskad mjölkproduktion hos tackan. Risken att lammen försöker dia en annan tacka ökar om de inte blir mätta av sin mammas mjölk. Eftersom de flesta mastiter är bakteriellt orsakade kan lammens tjuvdiande vara en potentiell smittväg för juverinfektioner. För att förhindra smittspridning behövs snabba och pålitliga fältmetoder för att detektera juverinfektion. Syftet med studien var att kartlägga förekomsten av juverinfektioner hos Tackor med kliniskt friska juver i svenska kött- och pälsfårbesättningar.

Juverinflammation (mastit), oftast orsakad av en juverinfektion, är en betydelsefull sjukdom hos får och den vanligaste utslagsorsaken hos svenska Tackor registrerade i Fåravelförbundets avelsregister. För att kunna förebygga juverinfektion är det viktigt att ha kunskap om riskfaktorer för juverinfektion. Det finns dock få studier som undersökt detta och mer kunskap om riskfaktorer för juverinfektion behövs. Syftet med denna studie var att försöka undersöka möjliga riskfaktorer för juverinfektion hos svenska Tackor med kliniskt friska juver. Vidare var syftet, att med hjälp av en utskickad enkät, undersöka svenska fårägares kunskaper om och attityd till mastit som sjukdom. Mjölkprover från 753 Tackor i 22 svenska kött- och pälsproducerande fårbesättningar togs vid lamning och/eller avvänjning mellan juni 2013 och augusti 2014. Ett protokoll för juverundersökning och tackdata fylldes i för samtliga provtagna Tackor.

Dräktighetstoxikos är en metabolisk sjukdom som framför allt drabbar högdräktiga Tackor med fler än ett foster. Sjukdomen karakteriseras av flera ämnesomsättningsrubbningar men orsak och patogenes till sjukdomen är fortfarande inte helt känd. Det är därför svårt att förebygga sjukdomen och behandla Tackorna på rätt sätt, vilket gör att många Tackor som drabbas av dräktighetstoxikos inte överlever utan dör efter några dagar med symptom. Syftet med litteraturstudien var att belysa de två mest omtalade teorierna, undernäring och bristfälligt energiutnyttjande, som orsaker till varför dräktighetstoxikos uppkommer. Den första bygger på att sjukdomen orsakas av undernäring hos Tackorna och karakteriseras av hypoglykemi och hyperketonemi.

Syftet var att studera hur utfodring av torra eller stöpta hela frön/kärnor av korn, raps, åkerböna och ärt påverkade förekomsten av hela frön/kärnor och foderpartiklar ? 1 cm i träcken, näringsinnehåll i träcken samt vikten och hullet hos ickeproducerande Tackor.En hypotes var att Tackorna skulle tugga sönder de hela fröna/kärnorna så bra att de kom åt näringen i kraftfodret på ett tillfredsställande sätt. En annan var att Tackornas utnyttjande av de hela fröna/kärnorna skulle vara högre för stöpt än för torrt foder.Tjugofyra sinlagda Tackor (finull/dorset-korsningar) delades upp i individuella boxar fördelade på de sammanlagt åtta foderstaterna så att den genomsnittliga vikten var jämn över behandlingarna. Försöksperioden föregicks av en tre-och-en-halv veckor lång tillvänjningsperiod, under vilken Tackorna utfodrades försöksfodermedlen torra. Under försöksperioden utfodrades Tackorna med begränsade givor grovfoder och kraftfoder.

Vallhundar används av fårproducenter som ett arbetsredskap i den dagliga hanteringen av fåren, såsom vid flyttning, hämtning eller då enskilda individer ska separeras från flocken. Det finns många olika vallhundsraser och border collien är en av de vanligaste som används. Vid vallning utnyttjas fårens vilja att samla sig till en flock vid närvaro av predatorer. Vid stress hos får uppkommer ofta ett förändrat beteendemönster. Vid närvaro av en upplevd predator, till exempel en hund eller främmande människa, bräker djuren mindre än vanligt och stampar i marken.

Denna studie behandlar en gård på norra Gotland som idag omfattar cirka 200 ha åkermark och bete samt 100 ha skog. Produktionen är ekologisk och består av 80 dikor med försäljning av kalvar vid sex månaders ålder samt 250 Tackor av gotlandsras som lammar på våren. Gården är KRAV-ansluten och alla lamm föds upp som KRAV-lamm. Syftet med studien är att titta på möjligheterna att utöka fårbesättningen på bekostnad av dikorna. På gården finns tre maskinhallsliknande stallbyggnader som alla består av tre väggar och tak.

Att blanda in örter i fröblandningarna till vallarna blir allt vanligare. Kunskapen om vallörter i Sverige är idag inte så stor som den borde med tanke på att användningen ökar. Syftet med denna kandidatuppsats har varit att öka kunskapen om örterna svartkämpar, cikoria, kummin och pimpernell då dessa säljs på den svenska marknaden. Kunskapen om gräs och baljväxter är redan stor och om vad djur kan producera med avseende på mjölk hos lakterande djur och daglig tillväxt hos växande djur är känt. Ska även örterna odlas och konsumeras av djuren borde kunskapen om vad de kan producera tack vare örterna också vara känd. De resultat som framkommit i litteraturstudien är att cikoria gav störst avkastning medan pimpernell gav den minsta avkastningen i alla avkastningsförsök utom ett där pimpernell avkastade mest.

Träd har alltid varit en del av världens historia. För människans välbefinnande och för miljöns bästa är det viktigt att träden förblir en del av denna. I takt med att urbaniseringen ökar och naturområdena krymper ombesörjs trädens fortlevnad bland annat av att många träd planteras. Långt ifrån alla träd lyckas dock etablera sig, varför det är så är en komplex fråga. Träden genomgår en lång resa från att de är unga plantor tills att de står som etablerade träd på sin slutgiltiga växtplats. Denna långa resa, kallad distributionskedja, delas i föreliggande examensarbete in i nedanstående led: - Plantskola - Transport - Leverans - Mellanlagring - Plantering - Etableringsskötsel Trädens resa börjar i plantskolan som ung planta.

Fertilitetsegenskaper har ofta låga arvbarheter och selektion baserat på fenotyp är ofta ineffektiv och långsam. För att förbättra fertilitetsegenskaper som ovulationsmängd och kullstorlek hos får är det effektivast att selektera avelsdjur utefter deras genotyp. Olika mutationer i gener tillhörande transforming growth factor-? (TGF?) superfamiljen har visat sig påverka ovulationsmängd och kullstorlek hos får. Dessa gener är BMPR-1B, BMP15 och GDF9.

Toxoplasma gondii infekterar sina värdar i huvudsak via tre smittvägar: intag av oocystor från kattfaeces, intag av kött innehållande vävnadscystor eller transplacentalt till det ofödda fostret. Hos får har parasiten även visats kunna smitta vid sexuell kontakt, även om detta är en mycket ovanlig smittväg då baggarnas sperma är infektiös under en mycket kort tidsperiod efter infektionens inledande. Intag av vävnadscystor borde inte heller utgöra någon reell risk då får normalt inte ges kött eller köttprodukter. I stället har närvaro av katter visat sig vara den största riskfaktorn för att få in toxoplasmos i en fårbesättning. Ny forskning har även visat på höga nivåer av transplacental smitta inom besättningar, men då denna smittväg endast drabbar varje tackas egna lamm utgör den ingen stor risk vid smitta mellan besättningar.

Med anledning av vargens (Canis lupus) återetablering i Sverige presenteras och jämförs de boskapsvaktande djuren hund (Canis lupus familiaris), lama (Lama glama) och åsna (Equus asinus). Boskapsvaktande djur används sedan länge i många rovdjurstäta länder, men i Sverige används idag främst rovdjurssäkra stängsel för att hindra varg från att riva får (Ovis aries). Stängsel är dock kostsamma och begränsar dessutom betesytan. Under 2006 hade 32 % av fårflockarna i USA hundar, 14 % lamor och 9 % åsnor som vaktdjur. En boskapsvaktande hund måste växa upp i en fårflock för att socialiseras med fåren.