Många studier kring lärande missar elevernas kanske främsta syssla, i synnerhet bland pojkar och flickor på högstadiet och det övergripande syfte med den här uppsatsen är att studera hur eleverna är involverade i ett ständigt Subjektsskapande inom ramen för en musikundervisningskontext. Som studiefokus har jag valt att pojkar och flickors Subjektsskapande under pågående musikundervisning och hur dessa förhåller sig till rådande diskurser kring maskuliniteter och femininiteter. Jag har videofilmat fem lektioner i tre olika klasser vid en högstadieskola i Stockholms innerstad och sedan utifrån en diskurspsykologisk ansats analyserat elevernas olika positioneringar.Resultaten kan beskrivas på olika nivåer. Både killar och tjejer är hela tiden aktiva med att positionera sig i förhållande till kontexten på olika sätt, vilket kan ske på ett antal olika sätt. Detta kan exempelvis ske genom att uttala sig om någons musiksmak eller genom att fysiskt agera genom att gå omkring eller att svinga med en akustisk gitarr.

I vår studie utgår vi ifrån ett feministiskt poststrukturalistiskt perspektiv för att utforska en grupp förskolebarns Subjektsskapande ? hur de positionerar sig och positioneras ? i deras egeninitierade bildskapandeprocesser. Vi undersöker vilka förutsättningar för barnens Subjektsskapande som skapas och omskapas i dessa processer med utgångspunkt i feministiskt poststrukturalistiska förståelser av begreppen makt, diskurs och kön.Studien har en kvalitativ ansats och vi har använt oss av videoobservationer som forskningsmetod under insamlandet av våra data. Under två dagar filmade vi en grupp med sammanlagt fyra flickor på en förskola då de skapade med lera och tecknade. Vi har i bearbetningen av våra data genomfört multipla läsningar av vårt filmmaterial och analyserat vårt resultat med utgångspunkt i feministiskt poststrukturalistisk teoribildning för att synliggöra variationer i barnens Subjektsskapande och öppna upp för flera olika tolkningsmöjligheter.Analysen av vårt resultat visar enligt vår tolkning på att barnen blir till multipla subjekt med olika positionsmöjligheter som varierar både inom och emellan de filmade situationerna.

Med den här uppsatsen vill vi synliggöra hur barn kan använda bilder i sitt Subjektsskapande, samt hur vi pedagoger kan arbeta med bilder utifrån ett ?denormaliseringsperspektiv?. Med det menar vi att försöka synliggöra, förskjuta och förändra de betydelser som barn och pedagoger lägger i begreppet normalitet. Med andra ord handlar det om att utmana dominerande diskurser och normer kring vad som kan betraktas som ett riktigt och önskvärt sätt att vara och leva, och visa att de inte är så entydiga, stabila och ?naturgivna? som vi ibland upplever dem.

Detta är en etnografisk undersökning med socialkonstruktionistisk ram med syftet att synliggöra hur barn använder det material som utomhusrummet erbjuder till sitt eget Subjektsskapande. Detta medför att undersökningen utgår från synen på förskolebarn som en kompetent och kulturskapande människa. För att undersöka detta används frågeställningarna; Hur använder förskolebarn det material som utomhusrummet erbjuder? Vad använder de materialet till? Vad berättar barnen med hjälp av materialet? Studien handlar om förskolebarnens användande, utforskande och experimenterande i utomhusrummet utan direkt medverkan av pedagogerna, i den fria utomhusleken. Med hjälp av fotodokumentation, mikrointervjuer, loggbok och bildelicitering synliggörs det som händer utanför den pedagoginitierade verksamheten i förskolans utomhusmiljö.

Jag argumenterar för att man inte kan förstå ?barnet? som sådant som mer än en diskursiv formation. Genom att analysera nyhetsfotografier och intervjuer med förskolepedagoger visar jag hur barnen de berättar om, beroende på i vilket sammanhang och till vilken geografisk plats det lokaliseras till, konstrueras olika som subjekt. De barn som knyts till bekönade platser som privata hem, förskola och vård befinner sig oftast inom välfärdens Sverige och kan tolkas som ?trygga?.

My own experiences as an upper secondary school teacher and the increase in research on masculinity in educational settings that occurred during the late 1990 emphasizing on the gender gap in achievement and grades is the point of departure for this thesis. The aim is to investigate how boys in upper secondary school are constituted and constitute themselves as motivated and achieving learning subjects. Another aim is to see what possibilities there are to form different teaching practices to create other possible positions for me and the pupils. The research questions are 1) How does boys´ construction of masculinity constitute how they see their own ability to be motivated and achieve in school 2) What significance do my shifting approaches and expectations on the pupils as well as teaching have on the boys constitution as learning subjects? To answer these questions I use a theoretical framework of feminist poststructuralist.

Syftet med min uppsats har varit att undersöka hur tre kvinnor genom sina berättelser om jobbiga förlossningar gjort sina upplevelser begripliga i relation till normer om kvinnlighet. Undersökningen består av tre semistrukturerade intervjuer vilka jag, med ett narrativt angreppssätt, analyserat genom att göra en innehållsanalys och en formanalys. Resultatet visar att det i kvinnornas berättelser framkommer tydliga normer kopplade till kvinnlighet. Normerna är flera, men handlar på det stora hela om att barnafödande är någonting naturligt som kvinnor ska klara av utan problem. Då kvinnornas berättelser handlar om upplevelser som avviker från denna norm måste de hela tiden positionera sig själva och sina upplevelser i relation till normen för att kunna förstå sin upplevelse och göra den legitim.

Syftet med min uppsats har varit att undersöka hur tre kvinnor genom sina berättelser om jobbiga förlossningar gjort sina upplevelser begripliga i relation till normer om kvinnlighet. Undersökningen består av tre semistrukturerade intervjuer vilka jag, med ett narrativt angreppssätt, analyserat genom att göra en innehållsanalys och en formanalys. Resultatet visar att det i kvinnornas berättelser framkommer tydliga normer kopplade till kvinnlighet. Normerna är flera, men handlar på det stora hela om att barnafödande är någonting naturligt som kvinnor ska klara av utan problem. Då kvinnornas berättelser handlar om upplevelser som avviker från denna norm måste de hela tiden positionera sig själva och sina upplevelser i relation till normen för att kunna förstå sin upplevelse och göra den legitim.

Med den här studien har jag velat undersöka förutsättningar för att realisera gällande styrdokuments skrivningar om kollektiva lärprocesser och elevers subjektskapande, genom att iscensätta ett litteratur- och bildprojekt i en klass i år 9 i min bildpedagogiska praktik. Genom att dokumentera och reflektera över processen har jag sett att dessa förutsättningar kan skapas, men att de olika ramfaktorer som finns, i vissa fall försvårar realiserandet. Det handlar till exempel om tidsaspekter, schematekniska frågor, elevers förväntningar, bildämnets traditioner och en brist på en samsyn mellan pedagoger angående människo- och kunskapssyn och dess konsekvenser för praktiken.Perspektivet har också vidgats ut från den egna praktiken, till att omfatta hur några andra aktörer tolkar och realiserar våra styrdokuments skrivningar. Enskilda intervjuer har gjorts på två friskolor; med en pedagogista på en Reggio Emiliainspirerade skola, en Freinetpedagog, samt med en kommunal skolchef och en kommunalt anställd bildlärare i en annan kommun. Där fann jag en stor samsyn beträffande hur man såg på förutsättningar för att främja kollektiva lärprocesser och elevers subjektskapande.

Syftet med min uppsats har varit att undersöka hur tre kvinnor genom sina berättelser om jobbiga förlossningar gjort sina upplevelser begripliga i relation till normer om kvinnlighet. Undersökningen består av tre semistrukturerade intervjuer vilka jag, med ett narrativt angreppssätt, analyserat genom att göra en innehållsanalys och en formanalys. Resultatet visar att det i kvinnornas berättelser framkommer tydliga normer kopplade till kvinnlighet. Normerna är flera, men handlar på det stora hela om att barnafödande är någonting naturligt som kvinnor ska klara av utan problem. Då kvinnornas berättelser handlar om upplevelser som avviker från denna norm måste de hela tiden positionera sig själva och sina upplevelser i relation till normen för att kunna förstå sin upplevelse och göra den legitim.

Jag har i den här uppsatsen undersökt hur själva klassrummet som både materiellt och diskursivt rum är delaktigt i den Subjektsskapande processen. I detta har jag använt mig av olika inspirationskällor. Dels har jag inspirerats av fysikern Karen Barards onto-epistemoligiska teori i vilken det materiella tillskrivs en påverkansmöjlighet i hur vi förstår oss själva och vad som händer med oss och dels Gilles Deleuze idéer kring flöden och tillblivelser för att försöka förstå hur ett klassrum kan skapa olika möjligheter och begränsningar. Dessutom har jag använt Michel Foucaults tankar om hur rummet kan förstås som en diskursiv kontrollmekanism, tankar som han utvecklat i texten ?Fogliga kroppar?.

Många företag idag implementerar fortfarande system som inte stödjer verksamheten i tillräcklig omfattning. Det verkar som om det saknas tillräcklig förståelse för det arbete som ska utföras med stöd av IT-systemen vilket kan bero på bristfällig kravinsamling. Därför har denna undersökning genomförts med två huvudsakliga syften:Att bedriva kravinsamling inför ett labbdatasystemAtt utvärdera de valda teknikerna för kravinsamlingen Kravinsamlingen har genomförts på Expancel Produktkontroll, som är laboratoriet för kvalitetskontroll på Expancel, en kemisk tillverkningsindustri i Sundsvall.De tekniker för kravinsamling som var mest intressanta i denna undersökning var sådana som anses ska skapa större förståelse för verksamheten genom att kravinsamlaren medverkar mer aktivt i verksamheten, här kallad kravinsamling genom ?omvänd användarmedverkan?. De tekniker som användes var deltagande observation och kontextuella intervjuer.

Syftet med denna uppsats är att utröna vilka genusnormer som förekommer inom det skoldiskursiva fältet och huruvida skönlitteratur är en del i detta. Utgångspunken i min uppsats är att genuskodat språk inverkar på flickors och pojkars möjliga språkutveckling och identitetsskapande. De frågor som ställdes var: Uppfyller dessa texter de krav som läroplanen ställer på att ge flickor och pojkar stimulans i den språkliga utvecklingen oberoende av kön, vilka beskrivningar av genus återfinns i de skönlitterära böckerna samt har de i böckerna ingående karaktärerna olika handlingsmöjligheter och egenskaper ur ett genusperspektiv? Genom en diskursanalys av sex skönlitterära böcker läst av en år 4 har jag utkristalliserat de meningar som beskriver pojk- respektive flickprotagonister. En intervju med läraren gjordes för att ringa in hur dessa elever valt sin litteratur.