Syftet med den här uppsatsen var att undersöka hur sportjournalister förhåller sig till sin publik och till de ökade möjligheterna till interaktivitet som ny teknik har gett upphov till. Jag ville också undersöka hur yrkesrollen påverkas av Publikkontakt och hur de ser på sin egen yrkesroll. För att göra det utgick jag ifrån tre dimensioner för att undersöka förhållningssätt mot publiken ? Publikkontakt, publikorientering och publiksyn ? och skapade frågeställningar som gick ut på att beskriva dessa så bra som möjligt. Jag gjorde kvalitativa forskningsintervjuer med sju sportjournalister på Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, och en innehållsanalys där jag undersökte hur interaktiviteten ser ut på webben idag.Min undersökning visar att sportjournalister har en daglig kontakt med sin publik och att de i regel uppskattar att föra en dialog med sina läsare.

En förutsättning för att kunna etablera god Publikkontakt i en domteater är att personalen kan interagera med sin publik. För att det ska vara möjligt behöver de vara flexibla och rörliga medan de manövrerar domteaterns styrsystem. Genom att skapa en applikation till en smarttelefon kan en förlängning av det stationära styrsystemet och kontrollbåset skapas, vilket möjliggör en önskvärd flexibilitet. Designstudien som uppsatsen presenterar är utförd i syfte att undersöka de metoder som är lämpliga att använda i ett tidigt skede av en sådan systemutveckling. Metoder inom Human- Computer Interaction (HCI) och interaktionsdesign syftar bland annat till att utveckla interaktiva applikationer.

Det övergripande syftet med denna uppsats är att undersöka hur journalister utnyttjar de interaktiva möjligheterna med Twitter, och hur journalisters användning av Twitter förhåller sig till deras förhållningssätt till publiken. Med hjälp av både en kvantitativ innehållsanalys och kvalitativa intervjuer undersöks nio journalisters användande av Twitter, och samma nio journalisters förhållningssätt till sin publik. Resultatet analyseras sedan främst med hjälp av Anderssons (2009) teorier om svenska journalisters förhållningssätt till publiken och Karlssons (2007) teorier om interaktion i journalistiken. Resultatet från intervjuerna visar att journalisterna har en positiv syn på publiken och att de även är positiva till interaktion med publiken. I intervjuerna är publik och interaktion två nyckelord och journalisternas svar pekar på att de fokuserar både på uppdraget och på publiken.

I denna studie undersöks hur sånglärare verksamma på kulturskola, gymnasiets estetiska program och folkhögskola beskriver de metoder och moment de använder då de bedriver sångundervisning i grupp. Vidare presenterar studien vilka för- och nackdelar såväl forskare som sånglärare anser finnas med gruppundervisning som undervisningsform samt vilka ramfaktorer som spelar roll för dessa upplevelser. För studien har kvalitativa intervjuer genomförts med fem sånglärare som alla har olika erfarenheter av undervisningsformen. I deras tjänster bedriver de olika typer av gruppundervisning och ramfaktorerna ser olika ut för lärarna då de är har olika styrdokument och resurser att förhålla sig till. Den bild som sånglärarna ger stämmer till övervägande del överens med den litteratur och forskning som finns inom ämnet.