Sjung ihop!
En kvalitativ intervjustudie om sångundervisning i grupp
I denna studie undersöks hur sånglärare verksamma på kulturskola, gymnasiets estetiska program och folkhögskola beskriver de metoder och moment de använder då de bedriver sångundervisning i grupp. Vidare presenterar studien vilka för- och nackdelar såväl forskare som sånglärare anser finnas med gruppundervisning som undervisningsform samt vilka ramfaktorer som spelar roll för dessa upplevelser. För studien har kvalitativa intervjuer genomförts med fem sånglärare som alla har olika erfarenheter av undervisningsformen. I deras tjänster bedriver de olika typer av gruppundervisning och ramfaktorerna ser olika ut för lärarna då de är har olika styrdokument och resurser att förhålla sig till. Den bild som sånglärarna ger stämmer till övervägande del överens med den litteratur och forskning som finns inom ämnet. Alla deltagande sånglärare är överens om att det finns många fördelar med gruppundervisning men menar samtidigt att det fungerar som ett komplement till individuell undervisning vilket även forskarna understryker. Vidare menar sånglärarna att många sångmoment kan angripas på ett annorlunda sätt med gruppundervisning och att även samspel, kommunikation, interpretation, anpassningsförmåga, samarbete och publikkontakt är förmågor som tränas särskilt väl i gruppsammanhang. Hur gruppen är utformad och vilken ledarstil sångläraren har spelar stor roll för hur effektivt gruppen arbetar samt vilka normer som ska gälla i gruppen. Sånglärarna i denna undersökning menar att eleverna tar ett större ansvar för sitt eget lärande då det sker i grupp och detta av hänsyn till de andra eleverna vilket är i linje med vad forskning inom ämnet menar. Slutligen betonas vikten av att få samspela och ingå i ett sammanhang som stämmer väl överens med det musikliv som finns i samhället. Ett musikliv som kantas av ansvar, samspel och att ha roligt tillsammans med musiken som medel.