Kandidatarbetets syfte är att undersöka mötet mellan människa och medium genom att undersöka hur människor relaterar till och tolkar mötet med ett medium. Undersökningen tar sin utgångspunkt i flera tänkbara kunskapsfält, bland annat Posthumanism, transhumanism, tolkningsvetenskap. Dessa kunskapsfält prövas sedan i en gestaltning för att avgöra om kunskapen är relevant i förhållande till vårt ärende..

Kandidatarbetets syfte är att undersöka mötet mellan människa och medium genom att undersöka hur människor relaterar till och tolkar mötet med ett medium. Undersökningen tar sin utgångspunkt i flera tänkbara kunskapsfält, bland annat Posthumanism, transhumanism, tolkningsvetenskap. Dessa kunskapsfält prövas sedan i en gestaltning för att avgöra om kunskapen är relevant i förhållande till vårt ärende..

 Denna uppsats ämnar med hjälp av av teorier från ekokritik och Posthumanism besvara frågorna hur Mary Shelley i sin roman skildrar relationen mellan natur och människa, samt hur man med utgångspunkt i Frankensteins monster (i uppsatsen refererad till som Skapelsen) kan diskutera begreppet människa. Med ekokritik menas här att studera det mänskliga jämfört med det ickemänskliga samt att också diskutera detta mänskliga, vilket är en av huvudpoängerna inom Posthumanism.Den vetenskapssyn och natursyn som var gällande på Mary Shelleys tid var antropocentrisk, en världsåskådning som alltid utgår ifrån människan, och som oftast ger människan högre status än allt annat. I romanen skildras detta genom Kapten Waltons syn på sitt upptäcktsresande, och Victor Frankensteins önskan att besegra döden, eller naturen, genom att skapa en ny varelse, för vilket han får plikta med sitt liv, då han inte klarar det hårda klimatet vid Nordpolen. Det blir alltså naturen som dödar honom. I detta kan ses Mary Shelleys kritik mot ett oansvarigt utforskande av naturen och dess processer.Vid försök att diskutera konceptet människa kan upptäckas att en definition lätt motarbetas genom att inte alla människor passar in på denna definition, och att det också kan finnas andra varelser som helt eller delvis gör det.

Detta kandidatarbete undersöker hur digitala spel kan skapas med någon annans synsätt. Vi ville se vad som hände om vi försökte göra spel på ett posthumanistiskt sätt och om detta hade förändrat något. Det har uppkommit speciella möjligheter och konsekvenser under processen, det har även dykt upp frågor. En av dessa frågor är hur skapandet av varelser inom digitala spel kan utföras. Likväl har det under projektet skett diskussioner och tester runt hur ett verktyg för detta ändamål skulle kunna fungera.

Detta kandidatarbete undersöker hur digitala spel kan skapas med någon annans synsätt. Vi ville se vad som hände om vi försökte göra spel på ett posthumanistiskt sätt och om detta hade förändrat något. Det har uppkommit speciella möjligheter och konsekvenser under processen, det har även dykt upp frågor. En av dessa frågor är hur skapandet av varelser inom digitala spel kan utföras. Likväl har det under projektet skett diskussioner och tester runt hur ett verktyg för detta ändamål skulle kunna fungera.

In Malin Kivelä?s novel Du eller aldrig (2006) the reader experiences the world through the body of Aija, the narrator; a middle aged woman living in Helsinki. Aija has no family or other social relations. Hers is a life of strict routine: she spends her time reading, cleaning and studying snowflakes. Critics of the novel have stressed that Aija?s way of narrating creates a strong sense of presence in the text, but also that Aija?s atypical social behavior evokes a sense of loneliness and alienation.

The aim of the thesis is to explore how the human subject is depicted in contemporary posthumancinema and how these films effect our comprehension of human subjectivity. The object of analysis isJames Cameron?s Avatar (2009) and the method of analysis is cybernetic and intermedial. The conclusionis that Avatar is a film that depicts a posthuman network society where existence and subjectivity in a greatvariety of forms is possible. The film presents posthuman subjects in symbiosis with avatars, terminals,extensions and prothesis.

Är ett kuddrum att föredra på en förskola? Det finns många föreställningar om vad ett kuddrum ger barnen och personalen på en förskola. Kaos eller subjektskapande? Måste det vara antingen eller? Genom att lyfta blicken och titta igen kan man se något annat. Intervjuer och observationer i en barngrupp med barn i åldrarna 1-5 gjorde oss uppmärksamma på hur deras verklighet kan te sig på deras förskola.

Cyborgen, en samansättning av orden cybernetik och organism, en gestalt vars innebörd bör ses som mer än en fiktiv gestaltning. Cyborgen är idag enligt forskare och filosofer en samhällelig verklighet och dess inverkan på individen är mycket större än vi tror. Det här kandidatarbetet undersöker vad som definierar en cyborg, med stöd ifrån forskning och filosofin summeras tankar och synsätt för att få en mer definitiv bild av begreppet. Arbetet studerar även hur den sociala kontexten kan komma att förvrängas när tekniken letar sig in i den köttsliga kroppen. De resultat och insikter arbetet resulterat i sammanfattas och står som grund för en gestaltning vars mål har varit att kategorisera öppen data från individer med inbyggda Rfid-chip, en diskussion av begreppet och dess innebörd sammanfattas i en resultatdel för att få en bred bild av cyborgen som helhet.

Syftet med denna studie har varit att lyfta fram utklädningskläder som pedagogiskt material i förskolan. Studien är av kvalitativ karaktär och består av fallstudier från tre förskolor med olika pedagogisk inriktning. Genom intervjuer med förskollärare och barn samt observationer av barns lek har vi undersökt vilken funktion olika utklädningskläder kan ha för barn i förskolan. Vi har även undersökt på vilket sätt placering och utbud av utklädningskläder kan påverka barns användande av dem. Med hjälp av ett posthumanistiskt perspektiv och begreppen agens och intra-aktivitet har vi sett hur utklädningskläder fått liv och gjort saker med barnen.

Syftet med denna studie är att utforska hur kreativa lärprocesser mellan fantasi och vetenskap kan synliggöra barns perspektiv på omvärlden och därmed skapa möjligheter att utmana barns lärande för hållbar utveckling. För att komma närmare barns perspektiv på omvärlden utfor-skas hur barn uttrycker relationen mellan sig själva och världen de lever i, samt hur barns perspektiv på hållbar utveckling framträder i estetiskt skapande och berättande. Studien har en fenomenologisk ansats med livsvärldsperspektiv och baserar sig på deltagande observationer som metod. Som tankeverktyg används Posthumanismen, vilken ifrågasätter världens tudelade struktur och som ser barn, lärande och kunskap som sammanflätade processer av tillblivelser. Resultaten presenteras som en helhet baserad på hur barn relaterar till omvärlden och hur barns perspektiv på hållbar utveckling framträder i estetiskt skapande och berättande.

Syftet med studien är att undersöka hur flickor och pojkar framträder i förskolans pedagogiska dokumentation samt hur dessa könspositioner kan framträda på andra sätt när bilderna samläses med posthumanistiska teorier och begrepp. Diskursiva och diffraktiva analyser har genomförts på några förskolors pedagogiska dokumentationer utifrån frågeställningar om vilka diskurser om kön som materialiseras i bildmaterialet samt hur posthumanistiska begrepp kan bidra till en annan förståelse för barnens könspositionering.I linje med tidigare forskning på området visar studien att aktivitet och lärande ges en mer framträdande roll i den pedagogiska dokumentationen än omsorg och lek. Posthumanistiska teoribildningar möjliggör dock läsningar där fokus skiftar från flickors och pojkars olika sätt att positionera sig/positioneras som exempelvis maskulint aktiva eller feminint omsorgsfulla till att handla om de intra-aktioner som uppstår mellan barn, material och diskurser. Sådana läsningar öppnar för tillblivelser där individer omfattar både manliga och kvinnliga positioner, där kön följaktligen blir ointressant som kategoriseringsprincip..

I denna uppsats jämförs i ett posthumanistiskt perspektiv två svenska romaner som diskuterar medvetandets natur och gränserna för det mänskliga. I En levande själ från 1980 av Per Christian (PC) Jersild (f. 1935) konfronteras vi med djur som utsätts för plågsamma djurförsök och med uppfödandet och programmerandet av aborterade mänskliga fosterhjärnor som skall utnyttjas som biodatorer i intelligenta maskiner. I Sången ur det kinesiska rummet från 2014 av Sam Ghazi (f. 1967) står i stället möjligheten till en rent artificiell intelligens i fokus.

Syftet med den här uppsatsen är att tillsammans med ett posthumanistiskt perspektiv undersöka fenomenet socialt samspel i förskolan med fokus på hur ickemänniskor deltar i detta samspel. Empirin för studien samlades in, under vad som liknas vid en mindre fältstudie, på en förskola i Stockholm. I uppsatsen analyserar jag videoupptagningar från de deltagande observationerna tillsammans med ett antal performativa begrepp utifrån posthumanistisk teori.I dessa analyser blir det tydligt hur ickemänniskorna går att förstå som performativa agenter, som på många olika sätt deltar i samspelandet och formar barnens agerande och de roller barnen får. Genom att jag lyfter fram ickemänniskorna, och även sådana man ofta inte tänker på som så betydelsefulla som t.ex. små golvytor, en trälåda och ett bord, går det att förstå barnens agerande och samspelande, inte som uttryck för hur barnen verkligen är, utan som artikuleringar och översättningar av olika ickemänniskors kommunikation.

Denna studie syftar till att, med barns perspektiv, synliggöra barns egna uppfattningar av sin förskolas inomhusmiljö. Vidare är syftet att undersöka hur barnens tal om olika platser kan förstås med utgångspunkt i ett posthumanistiskt perspektiv och teorin om agentisk realism. Studien är kvalitativ och empirin har samlats in genom intervjuer med barn. Jag har använt mig av intervjumetoden ?walk and talk? , vilket innebär att jag genomfört gåturer tillsammans med barnen i inomhusmiljön.