Fyrtio deltagare fick som uppgift att genom ett visuellt avsökningsexperiment, så kallat visual search, avgöra om alla bilder i 3 x 3 matriser kom från samma kategori av djur eller om det fanns med någon bild från en avvikande kategori. Studiens syfte var att studera huruvida deltagarnas reaktionstider inför målbilder av Ormar skilde sig från målbilder av stora rovdjur: björnar och vargar. Dessutom undersöktes om bilder i gråskala resulterade i snabbare, långsammare eller lika snabba responser som bilder i färg. Kortare reaktionstider observerades för målbilder av Ormar än för björnar och vargar. Ormar skattades dessutom som mer obehagliga.

Att kunna söva reptiler och ge dem smärtlindring är idag inte så självklart som vi gärna vill tro. När vi ser på program på tv som till exempel Veterinärerna så verkar de alltid veta vad de gör, men faktum är att det idag till väldigt stor del saknas forskning och de flesta av de läkemedel som ges till våra Ormar och ödlor är inte utprovade på dessa djur och de gånger de är det så är det oftast på någon eller några enstaka arter. Då det i dagsläget finns över 9500 olika kända arter av Ormar och ödlor som alla potentiellt kan reagera annorlunda på samma läkemedel är det inte svårt att se vilket enormt utrymme det finns att göra ny forskning på. Den forskning som fram till idag utförts är till största delen inte gjord på våra vanligaste husdjursreptiler. Undantag är gröna leguaner som det finns relativt mycket studier på.

Every year many dogs in Sweden are bitten by the adder, a venomous snake (Vipera berus). Despite the fact that adder bites are so common in dogs there have been few investigations made that study the effects of treatment with glucocorticoids, a drug that is commonly used. We have carried out a literature study concerning adder bites in dogs and a prospective study where case history, clinical signs and treatment have been recorded in dogs that were presented at two veterinary hospitals after a confirmed or suspected adder bite. Fifty three dogs were included in the study out of which 22 were treated with glucocorticoids. In our study, the group of dogs treated with glucocorticoids was compared with the group of dogs that did not receive glucocorticoid treatment by the owner or on arrival at the clinic.

Salmonellos är en av de viktigaste gastrointestinala infektionerna i världen. Den ger i vanliga fall en okomplicerad gastroenterit hos människor men kan i sällsynta fall spridas i kroppen och leda till allvarlig sjukdom och dödsfall. Bakterien är zoonotisk och då det idag anses att alla reptiler bär på salmonellabakterier är det ur folkhälsosynpunkt viktigt att få en uppskattning om hur vanlig salmonella är på sällskaps/hobby reptiler och terrarier i svenska hushåll. Syftet med studien var att uppskatta förekomsten av salmonella hos svenska reptiler och deras miljö samt ta reda på vilka underarter och serovarer som förekommer. Djurägarna kontaktades via olika internetforum för reptilägare och skickade in kloksvabbprov med tops från max en reptil per terrarie samt bottenmaterial från upp till 10 terrarier. Salmonella spp.

Rörelsemönster och habitatanvändning hos Ormar är ett område där relativt lite forskning har gjorts trots tecken på minskande populationer på flera platser i världen. Snoken (Natrix natrix) är en vanligt förekommande orm i Sverige som tycks vara på nedgång, troligen på grund av en sämre tillgång på äggläggningsplatser. Vanliga äggläggningsplatser i Sverige utgörs av gödselstackar och komposter vilka ger den stabila temperatur som äggen behöver. Dessa har dock blivit både färre och mer svårtillgängliga under det senaste århundradet. Huvudsyftet med denna studie var att undersöka vilka äggläggningsplatser som används i ett område där gödselstackar saknas och hur anpassningsbara snokhonor är till nya områden.