Vi behöver öppna våra ögon innan vi kan ta konst till våra hjärtan och vi behöver öppna våra hjärtan innan vi kan betrakta konst. Det handlar om att se. Och att vara en Medskapare. .

Studiens syfte var att bjuda in individer inom försörjningsstöd som Medskapare genom användarinvolvering, i en för arbetsmarknads- och familjeförvaltningen i Eskilstuna, obeprövad metod. Verksamheten står inför framtida utmaningar bland annat på grund av ett högt antal individer i behov av försörjningsstöd och det utanförskap som råder. Det finns en vilja till förändring och verksamheten befinner sig i en förändringsprocess där den vill hitta en kanal mellan klient och verksamhet för att kunna involvera klienten i utvecklingsarbeten utifrån individens behov. Studien består av en kvalitativ undersökning med frågeställningar som avsåg att besvara hur individer inom försörjningsstöd upplever sig vara Medskapare samt på vilket sätt metoden ansågs vara användbar. En förhoppning låg i att behoven och medskapandet leder till värde för både verksamhet och klient.

Vi behöver öppna våra ögon innan vi kan ta konst till våra hjärtan och vi behöver öppna våra hjärtan innan vi kan betrakta konst. Det handlar om att se. Och att vara en Medskapare. .

Syftet med den här uppsatsen är att tillsammans med ett posthumanistiskt perspektiv undersöka fenomenet socialt samspel i förskolan med fokus på hur ickemänniskor deltar i detta samspel. Empirin för studien samlades in, under vad som liknas vid en mindre fältstudie, på en förskola i Stockholm. I uppsatsen analyserar jag videoupptagningar från de deltagande observationerna tillsammans med ett antal performativa begrepp utifrån posthumanistisk teori.I dessa analyser blir det tydligt hur ickemänniskorna går att förstå som performativa agenter, som på många olika sätt deltar i samspelandet och formar barnens agerande och de roller barnen får. Genom att jag lyfter fram ickemänniskorna, och även sådana man ofta inte tänker på som så betydelsefulla som t.ex. små golvytor, en trälåda och ett bord, går det att förstå barnens agerande och samspelande, inte som uttryck för hur barnen verkligen är, utan som artikuleringar och översättningar av olika ickemänniskors kommunikation.

Syftet med uppsatsen Hur pedagogernas beröring av barn kan påverka barnens könsroller - en studie om beteendemönster på fritidshemmet är att undersöka om det finns en skillnad på hur de observerade pedagogerna i min undersökning rör vid flickor och pojkar.Resultatet av undersökningen är att de observerade pedagogerna gav flickorna dubbelt så mycket positiv beröring, samtidigt som de gav pojkarna tretton gånger så mycket negativ beröring. Sett till tidigare forskning i området betyder det att pedagogerna bemöter flickor och pojkar olika utefter kön och riskerar att vara Medskapare till att befästa stereotypa könsroller.Jag har i uppsatsen använt mig av metoden observation och analyserar dessa observationer med ett socialkonstruktivistiskt och genusteoretiskt synsätt..

Studiens syfte är att undersöka hur barn kommuniceras i det dagliga samtalet mellan föräldrar och pedagoger. Vi har använt oss av följande frågeställningar för att konkretisera syftet: Hur initieras samtalet? Vilka roller har föräldrar, pedagoger och barn i samtalet? Vilka aspekter av barn och barns vardag lyfts i samtalet? Studien utgår från en barndomssociologisk ansats, inom vilken barn betraktas som aktiva Medskapare av sina liv och barndom ses som ett socialt och kulturellt konstruerat fenomen. Vi har använt oss av kvalitativ forskningsmetod med kvantitativa inslag, och primärmaterialet är observationer dokumenterade med fältanteckningar. Studiens resultat visar hur det är mest förekommande att vuxna tar initiativ till samtal och sällan barnen.

Studien undersöker fenomenet inskolning i en svensk förskolekontext. Vidare undersöks hur pedagoger beskriver vad ett förskolebarn kan vara och hur man blir det. Avsikten är att genom en beskrivning av pedagogers roller i en inskolningspraktik visa hur barn anpassas till förskolan och blir förskolebarn. Syftet undersöks med hjälp av en kvalitativ fenomenografisk ansats där sex pedagoger intervjuats rörande sina uppfattningar. Begrepp rörande socialisation och anknytning kombineras med ett barndomssociologiskt perspektiv för att utgöra de teoretiska utgångspunkterna.

Syftet med denna studie är att undersöka ifall barn har inflytande över sin miljö och sitt material i verksamheten samt vilket perspektiv pedagogerna utgår från vid planering av miljön. Studien har utgått från följande frågeställningar: Anser barnen att de har inflytande över sin miljö och sitt material på förskolan, och i så fall hur tar detta sig uttryck? Vilket perspektiv ligger till grund för pedagogernas utformning av miljön i verksamheten? För att få svar på mina frågor har jag använt mig av en kvalitativ studie med semi-strukturerade intervjuer med intervjuguide, strukturerade intervjuer med intervjuformulär samt dokumentation i form av bilder. Slutresultatet visar att det finns en vilja och önskan hos barnen att bestämma tillsammans med pedagogerna, att ha inflytande över miljö och material. Den faktorn som främst påverkar barns inflytande är det pedagogiska förhållningssättet hos pedagogerna, deras intentioner kan både vara stödjande och begränsande för barns inflytande..

I en fältstudie på en förskola studeras förskolebarns användande, upptäckande och undersökande av förskolans vardagsmiljö med hjälp av digitalkamera. Syftet med detta är att visa hur förskolebarn, med kameran som hjälpmedel, vill och kan berätta om sin verklighet och vardag inom förskolans kontext. Det handlar också om att göra barnens röster hörda samt att bidra till ökade kunskaper om barns vilja och förmåga till tänkande, berättande och kultur- och kunskapande. Frågeställningarna är; Hur berättar barnen om sin vardag på förskolan med hjälp av digitalkamera? Vad tar barnen för bilder?  Vad berättar barnen om och med sina bilder? Undersökningen har en poststrukturalistisk teoretisk ram där, barnen ses som kunskapande aktörer och Medskapare till förskolediskursen.

Denna studie undersöker hur stort inflytande barn har över sin inomhusmiljö i förskolan och om pedagogerna utgår från barns intresse och önskemål när miljön inomhus utformas. Undersökningen belyser även hur ofta pedagogerna förändrar miljön samt om barnen är fysiskt aktiva vid ommöblering på avdelningarna. Studien visar även om föräldrar är delaktiga i beslut angående inomhusmiljön i förskolan. Undersökningen är baserad på både intervjuer och enkäter och sammanfattningsvis betonar alla pedagoger att barn har en stor delaktighet över sin egen miljö. Det visade sig i undersökningen att alla pedagogerna tar barns perspektiv och lyssnar till deras intresse och önskemål.

I en fältstudie på en förskola studeras förskolebarns användande, upptäckande och undersökande av förskolans vardagsmiljö med hjälp av digitalkamera. Syftet med detta är att visa hur förskolebarn, med kameran som hjälpmedel, vill och kan berätta om sin verklighet och vardag inom förskolans kontext. Det handlar också om att göra barnens röster hörda samt att bidra till ökade kunskaper om barns vilja och förmåga till tänkande, berättande och kultur- och kunskapande. Frågeställningarna är; Hur berättar barnen om sin vardag på förskolan med hjälp av digitalkamera? Vad tar barnen för bilder?  Vad berättar barnen om och med sina bilder? Undersökningen har en poststrukturalistisk teoretisk ram där, barnen ses som kunskapande aktörer och Medskapare till förskolediskursen.

 Syftet med denna interventionsstudie är att belysa och analysera hur elevers förmåga att ställa frågor och göra inferenser till text utvecklas av explicit strategiundervisning. Studiens design består av två delstudier med elever från år 3 och från år 7-9 samt två kontrollgrupper. Interventionen bestod av 6-8 lektionstillfällen á 40 minuter. Utgångspunkt var att eleverna fick lyssna till korta texter och därefter träna på att ställa frågor till texten. Tillsammans tänkte lärare och elever högt kring texten.

BAKGRUND: Studien redogör för de företeelser vilka möjliggör eller hindrar tillvaratagandet av barns intressesfär i verksamhet inom förskola/fritidshem. Forskning och styrdokument betonar vikten av barn vilka görs till Medskapare i sin vardag, där deras intressen ska utgöra grunden. SYFTE: Syftet med vår undersökning är att utreda i vilken utsträckning barn har inflytande över sina intresseyttringar i förskola/fritidshem. METOD: Med utgångspunkt i en kvalitativ ansats har examensarbetet utifrån observationer och intervjuer ämnat undersöka i vilken utsträckning barns intressen tillvaratas i verksamhet inom förskola/fritidshem. Informanterna har innefattats av både barn och pedagoger.

Vi vill med det här kandidatarbetet inleda en konversation med havet. Tillsammans med Karen Barads posthumanistiska performativitet, agentiell realism, vill vi utmana och ifrågasätta den antropocentriska designerrollen där materialiteten ses som passiv och designern som ensam härskare över meningsskapandet i designprocessen.Med Barads onto-epistemologiska utgångspunkt undersöker vi hur design-processen uppstår i arrangemang av både mänskliga och icke-mänskliga aktörer, där mening framförhandlas genom relationer inom fenomen. Genom att tillämpa detta posthumanistiska förhållningssätt i lekfulla experiment tillsammans-med-havet kan vi se hur mening är situerad och skapas inom de materiell-diskursiva fenomen och apparater som utgör designprocessen. Vi förstår designprocessen som ett ingripande i världens tillblivelse. Ett ingripande där ett kollektiv av aktörer står som Medskapare, där mening, kroppar, subjekt och objekt uppförs och samformas genom intra-aktion. Detta förhållningssätt föder en medvetenhet om vårt ansvar i att ingripa i världens tillblivelse och vårt ansvar för de kroppar som skapas, en etik i handling. .

Detta är ett försök att skildra den livsåskådningstradition som med utgångspunkt från moderna vetenskapliga resultat söker påvisa ett samband mellan dessa och den urgamla shamanistiska tradition som en gång varit världsomspännande och fortfarande lever i spridda rester av vissa kulturkretsar.Jag har för detta ändamål läst den litteratur som jag här sammanfattar i resultatdelen samt redovisar under rubriken "Diskussion och slutsats" med en religionsvetenskaplig analys och en fenomenografisk genomgång.Min forskningsuppgift är att utifrån ett religionsvetenskapligt perspektiv göra en deskriptiv analys av några centrala arbeten inom det som kallas den nya fysiken och en shamanistisk tradition i anslutning till den.Den röda tråd som jag ser löpa genom denna litteratur påvisar dels utifrån olika förutsättningar annorlunda sätt att uppfatta och förhålla sig till "verkligheten" och dels finns här genomgående mer eller mindre religiösa övertoner. En gemensam nämnare för denna idétradition är även den parallell man ser mellan komplementaritet, dvs. ljusets våg/partikeldualism, och olika medvetandetillstånd. Detta innebär i båda fallen ett överskridande av vår vanliga tids- och rumsuppfattning. Vidare krävs det såväl inom shamanismen som i den kvantmekaniska forskningen att man är en kreativ Medskapare, inte en objektiv iakttagare..