SammanfattningI Sverige drabbas ca 10000 personer årligen av Lungemboli (LE). En vanlig bakomliggande orsak till LE är djup ventrombos. Tromboserna brukar vanligen sitta i benets eller bäckenets djupa vener. För att påvisa LE krävs att patienten genomgår olika radiologiska metoder såsom t.ex. datortomografi (DT) eller lungscintigrafi.Syftet med denna studie är att beskriva radiologiska metodval vid utredning av LE, för- och nackdelar med de olika metoderna och i vilka fall respektive metod föredras. I databasen Pubmed söktes vetenskapliga artiklar som analyserar vilken av de radiologiska metoderna som föredras vid LE.

Att diagnostisera Lungemboli på gravida kvinnor är en utmaning. Bland annat för att symtomen som andnöd, bröstsmärtor och trötthet är vanliga tecken på många andra sjukdomar som kan drabba kvinnor under en graviditet. Utredningsmetoderna som finns att tillgå anses inte alltid som lämpliga när det gäller stråldosen som ges till den gravida kvinnan samt fostret. Syftet med denna studie var att söka evidens för vilken av dessa olika utredningsmetoder som generar bättre bildkvalité, diagnostik och stråldos. Utifrån syftet och litteraturöversikten utvecklades våra två frågeställningar; vilken av metoderna är mest lämplig med tanke på kvinnan respektive fostret i stråldossynpunkt och vilken ger bäst diagnostiskt utfall? Metoden vi använde oss av för att få fram svar på våra frågor var en systematisk evidensbaserad litteraturöversikt vilket innebar att vi följde Goodmans sju steg.

Bakgrund: Ett stort antal personer drabbas varje år av venös tromboembolism i Sverige och ungefär en fjärdedel drabbas av Lungemboli. Symtomen kan vara mycket varierande och diffusa vilket gör sjukdomen svårdiagnostiserad. De flesta patienter som kommer till sjukhus och får behandling i tid överlever. Det finns i dag mycket forskning när det gäller riskfaktorer, diagnos och behandling vid Lungemboli. Däremot är inte upplevelsen av att drabbas väl studerad, inte heller hur det påverkar patientens livskvalitet.

Bakgrund En utvärdering av metodbyte från att göra flebografi som vi hade som förstahandsmetod 2012, till att göra ultraljud ben vid frågeställning djup ventrombos(DVT) som vi gör nu 2013. Studien är en kvantitativ retrospektiv registerstudie 3 månader 2012 och 3 månader 2013 för att kunna jämföra undersökningarna. Syftet är att ta reda på hur många undersökningar är gjorda och hur många är det som har DVT. Är det några som kommer tillbaks för Lungemboli(LE) frågeställning utav de som det är gjort ultraljud ben på? Hur många av patienterna har det tagits D-dimer på samt går det att se hur många som är riskpatienter på remissen? Resultat Det är 82 st.

Lungemboli (LE) är en sjukdomsbild som kan vara livshotande och datortomografi pulmonell angiografi (CTPA) är ett av de vanligaste sätten att diagnostisera detta. CTPA undersökningar kräver jodbaserat kontrastmedel (KM) för att kunna fastställa diagnosen LE. KM i stora mängder är toxiskt mot njurarna vilket kan orsaka kontrastmedelsinducerad njurskada (KMN). Denna litteraturstudies primärsyfte är att granska möjligheterna med att minska mängden kontrastmedel vid låg-kV CTPA. Går det att minska kontrastmedelsdosen utan att undersökningens resultat blir suboptimalt?Sekundärsyftet är att studera riskerna för att utveckla KMN efter CTPA.Utifrån vårt syfte framkom 2 frågeställningar som besvarades via en systematisk litteraturöversikt.

Sammanfattning                        Postoperativ smärtbehandling är otillräcklig trots ökad kunskap i smärtfysiologi och utvecklandet av nya farmakologiska riktlinjer. Obehandlad postoperativ smärta kan leda till komplikationer som fördröjd mobilisering, djup ventrombos, Lungemboli, hjärtinfarkt, stroke och lunginflammation, vilka leder till ett ökat lidande för patienten både fysiskt och psykiskt samt ökade kostnader för samhället. Anestesisjuksköterskan lägger grunden för den postoperativa smärtbehandlingen före och under anestesin och ska arbeta preventivt för att patientens smärtbehandling ska vara tillräcklig. Syftet med studien var att belysa anestesisjuksköterskans strategier för att förebygga patientens postoperativa smärta efter generell anestesi. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra anestesisjuksköterskor på ett västsvenskt sjukhus och analyserades med kvalitativ innehållsanalys.

Bakgrund: Det finns tre grundprinciper för strålskydd; berättigande, optimering och dosgränser. Utifrån detta ska röntgenundersökningarna balansera kraven på tillräcklig bildkvalitet för diagnostiseringsbara bilder och minimal patientstråldos. De dosbegrepp som används för att uppskatta stråldosen är bland annat; Dos-Area-produkt är produkten av dosen i luft och arean på strålfältet i samma position, enheten är graykvadratcentimeter (Gycm2), används vid konventionell röntgen och genomlysning. Dos-Längd-Produkten används vid datortomografi med enheten milliGraycentimeter (mGycm). Diagnostisk referensnivå (DRN) bestäms av Strålsäkerhetsmyndigheten utifrån 75%-percentilvärdet för uppmätta stråldoser för vuxna.