En jämförande litteraturstudie mellan scintigrafi och datortomografi vid lungemboli hos gravida kvinnor
Att diagnostisera lungemboli på gravida kvinnor är en utmaning. Bland annat för att symtomen som andnöd, bröstsmärtor och trötthet är vanliga tecken på många andra sjukdomar som kan drabba kvinnor under en graviditet. Utredningsmetoderna som finns att tillgå anses inte alltid som lämpliga när det gäller stråldosen som ges till den gravida kvinnan samt fostret. Syftet med denna studie var att söka evidens för vilken av dessa olika utredningsmetoder som generar bättre bildkvalité, diagnostik och stråldos. Utifrån syftet och litteraturöversikten utvecklades våra två frågeställningar; vilken av metoderna är mest lämplig med tanke på kvinnan respektive fostret i stråldossynpunkt och vilken ger bäst diagnostiskt utfall? Metoden vi använde oss av för att få fram svar på våra frågor var en systematisk evidensbaserad litteraturöversikt vilket innebar att vi följde Goodmans sju steg. Studiens resultat baseras på sju artiklar som utifrån våra två frågeställningar granskades. Resultatet i vår studie visade att genom anpassning av protokollen går det att minska på stråldosen samtidigt som bildkvalitén bevaras. Scintigrafi är mer lämplig som undersökningsmetod då den ger en mindre stråldos till den gravida kvinnan än DT-angiografi. Ur stråldos synpunkt till fostret är DT-angiografi bättre att använda för diagnostik av lungemboli. Genom våra artiklar har vi även kommit fram till att det krävs större och mer omfattande studier, som leder till generaliserbara riktlinjer som ger mer optimala undersökningar. Anpassning av protokoll är en enkel åtgärd och med hjälp av fler studier och klara riktlinjer bör anpassade dosprotokoll till gravida bli en verklighet i framtiden vid alla sjukvårdsinrättningar.