Sök:

Sökresultat:

4 Uppsatser om Hypermobilitet - Sida 1 av 1

Sjukgymnasters bedömningsinstrument och intervention vid hypermobilitet

Bakgrund Hypermobilitet är ett tillstånd definierat av att en individs synovialleder har större rörelseomfång än det normala. Tillståndet har en prevalens på 5% hos vuxna kaukasier och bedöms vanligen med Beighton Score. Tillstånd med Hypermobilitet finns både primärt som Hypermobilitetsyndrom och sekundärt tillsammans med annan diagnos som exempelvis reumatologisk sjukdom. Behandlingen skall inriktas på information, träning av proprioception och ledstabilitet. Endast en RCT-studie finns gjord på behandling vid Hypermobilitet.

Hypermobilitet och smärta hos studenter bland sjukgymnaststudenter vid Luleå tekniska universitet

Hypermobilitet är ett tillstånd där rörelseomfånget är ökat. Av världens population beräknas 4-40 % leva med tillståndet. Hypermobilitet förekommer i större frekvens hos kvinnor samt hos individer med ursprung från Asien och Afrika. Hypermobilitet minskar med åldern. Symptom som smärta kan uppkomma men individerna kan lika gärna vara fria från symptom.

Enkätstudie för kartläggning av hälsa hos orkestermusiker: En pilotstudie på Storbandsmusiker

Bakgrund: I Sverige utgör muskuloskeletala och psykosociala besvär idag de främsta orsakerna till långvarig sjukskrivning för såväl kvinnor som män. Ungefär varannan vuxen har smärta från rörelseorganen. Detta har även visat sig gälla för yrkeskategorin musiker/kompositörer, men utsattheten bland jazzmusiker är ännu obeforskad. Arbetet som musiker är förenat med en rad riskfaktorer för muskuloskeletala besvär. Syfte: Syftet med studien var att sammanställa en hälsoenkät och utifrån den kartlägga muskuloskeletala besvär, Hypermobilitet, fysisk aktivitet och psykosociala faktorer hos jazzmusiker i en storbandsorkester.

Stabilitetsträning för segmentell instabilitet och ländryggssmärta : En litteraturstudie

Bakgrund: Ryggsmärta är ett vanligt förekommande problem i dagens samhälle. Den lumbala segmentella instabiliteten anses vara en signifikant orsak till kroniska ländryggssmärtor. Instabilitet innebär ofta Hypermobilitet i någon rörelseriktning, men inte nödvändigtvis i alla plan. I kombination med dysfunktion och den onormala belastning själva leden och dess omgivande strukturer utsätts för, orsakar instabiliteten ofta smärta på grund av störd proprioception. Det är väl känt att svaghet och nedsatt muskulär kontroll i den djupa ryggmuskulaturen är vanligt hos patienter med ländryggssmärta.