Sjukgymnasters bedömningsinstrument och intervention vid hypermobilitet
Bakgrund Hypermobilitet är ett tillstånd definierat av att en individs synovialleder har större rörelseomfång än det normala. Tillståndet har en prevalens på 5% hos vuxna kaukasier och bedöms vanligen med Beighton Score. Tillstånd med hypermobilitet finns både primärt som hypermobilitetsyndrom och sekundärt tillsammans med annan diagnos som exempelvis reumatologisk sjukdom. Behandlingen skall inriktas på information, träning av proprioception och ledstabilitet. Endast en RCT-studie finns gjord på behandling vid hypermobilitet. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om och hur sjukgymnaster gör bedömningen hypermobilitet samt vilka behandlingsformer som användes. Metod: En kvantitativ webbaserad enkätundersökning riktad mot sjukgymnaster vid de sju universitetssjukhusens reumatologiska kliniker och sjukgymnaster inom primärvården i Norrbotten genomfördes under våren 2012 för att undersöka hur/vad som görs av sjukgymnaster vid hypermobilitet. Resultat: Totalt 46 forskningspersoner svarade på enkäten. Majoriteten (97,8%) av de tillfrågade sjukgymnasterna träffade patienter med hypermobilitet varje år. Det var fler sjukgymnaster inom primärvården (86,4%) som träffade patienter med hypermobilitet varje månad än sjukgymnaster på de reumatologiska klinikerna (38,9%). Av alla sjukgymnasterna gjorde 52,2% bedömningen av hypermobilitet själva och 26,1% gjorde bedömningen i team med läkare. Det mest använda bedömningsinstrumentet var manuell ledundersökning. Beighton score användes av 43,5 % av sjukgymnasterna. De vanligaste förekommande behandlingarna var stabilitetsträning, styrketräning, hållningsträning samt information. Konklusion: Bedömning av hypermobilitet görs av sjukgymnaster men vilket bedömningsinstrument och vilka kriterier bör undersökas vidare. Behandlingen av tillståndet sker främst med stabilitetsträning, styrketräning, hållningsträning samt information.