Stabilitetsträning för segmentell instabilitet och ländryggssmärta
En litteraturstudie
Bakgrund: Ryggsmärta är ett vanligt förekommande problem i dagens samhälle. Den lumbala segmentella instabiliteten anses vara en signifikant orsak till kroniska ländryggssmärtor. Instabilitet innebär ofta hypermobilitet i någon rörelseriktning, men inte nödvändigtvis i alla plan. I kombination med dysfunktion och den onormala belastning själva leden och dess omgivande strukturer utsätts för, orsakar instabiliteten ofta smärta på grund av störd proprioception. Det är väl känt att svaghet och nedsatt muskulär kontroll i den djupa ryggmuskulaturen är vanligt hos patienter med ländryggssmärta. Proprioceptions- och stabilitetsträning ses därför som en viktig del av behandlingen vid ryggbesvär. Syfte: Syftet med denna studie var att sammanfatta den evidens för stabilitetsträning vid ryggsmärta av olika genes som framkommit efter november 2005 då den senaste sammanställningen utfördes. Metod: Databaserna PubMed, Amed, Cinahl och Cochrane genomsöktes efter studier som behandlade ämnet stabilitetsträning. Resultat: Alla granskade studier rapporterade positiva resultat i form av minskad smärta samt ökad funktion. Konklusion: Trots att resultatet visar på minskad smärta och ökad funktion så är det svårt att säkerställa stabilitetsträningens effekt. Det enda som kan fastställas är dess överlägsenhet gentemot stretchning, bålstyrketräning och generell styrketräning vid ländryggssmärta.