Detta arbete handlar om tonårsflickors Gruppbildning. Syftet med detta arbete var att belysa vilka behov som styr flickors Gruppbildning i tonåren. För att få en bakgrund till det valda ämnet bestod det första steget av litteraturstudier. Det andra steget var att vi gjorde en undersökning på en fritidsgård i Skellefteå kommun. Undersökningsgruppen bestod av fyra tonårsflickor som besökte fritidsgården regelbundet.

Studien är en diskursanalys av jämlikhet i nordiska styrdokument för grundskolor. Den teoretiska utgångspunkten utgörs av Ernesto Laclaus och Chantal Mouffes diskursteori, kompletterad av Judith Butler teori kring könsdikotomin. Genom en kvalitativ textanalys urskiljs diskursiva processer av norm- och Gruppbildning i styrdokumenten. Fram träder en bild där jämlikhet som begrepp och värde skiljer sig mellan de nordiska länderna men också stora likheter. Kön är en överordnad jämlikhetsfråga samtidigt som det råder en tydlig hierarki mellan de grupper som särskiljs från majoritetsgruppen utifrån föreställningar om språk och kultur.

I denna jämförande fallstudie har medialt konstruerande av konflikt analyserats utifrån postkolonial teori. Således har det ofta påstådda oberoendet i medierapportering granskats med avsikt att urskilja diskursiva mönster av postkolonialt inflytande. Studien har jämfört medialt konstruerande av två olika konflikter som antas influeras mer eller mindre utav postkoloniala maktstrukturer; ukrainakonflikten och konflikten i Syrien och Irak.I analysen urskildes tydliga tendenser till både subjektskapande och gruppbildande processer, vilka såväl postkolonial teori som diskursteori argumenterar för. Således har det mediala konstruerandet av förevarande studies konfliktsituationer bevisats vara influerade av ovan nämnda maktstrukturer. Resultatet medför praktiska implikationer för huruvida medierapportering bör fortsätta påstås vara oberoende, och vidare forskning kring medialt konstruerande av konflikt uppmuntras för att finna ytterligare belägg för studiens resultat..

Ett vanligt förändringsfenomen för dagens organisationer, för att kunna hävda sig i den hårdnande konkurrensen, är att genomgå ett samgående eller ett företagsförvärv. Den påföljande integrationsprocessen har där visat sig vara problematisk i den mening att tanken om det gemensamma bolaget inte alltid ter sig självklart för den gemene medarbetaren. Svårigheter att identifiera sig i den nya organisationen har visat sig underbygga Gruppbildning vilket förstärker känslan ?vi? och ?dem? även fast arbetet sker under samma företagsnamn. Syfte: Hur en organisationsbyggande process kan gå till vid ett företagsförvärv.

Storbritannien har traditionellt sett bejakat kulturell mångfald som en del av det brittiska samhället, ?en gemenskap av gemenskaper?. De våldsamheter som uppstod mellan asiatiska och vita ungdomar, polis och medlemmar ur högerextrema organisationer i flera nordengelska städer sommaren 2001 markerade emellertid en brytpunkt i den brittiska diskursen om integration och kulturell mångfald, vilken förstärktes ytterligare i de politiska svaren på självmordsbombningarna i Londons tunnelbana 2005. En rad utredningar och rapporter publicerades som signalerade ett tydligt politiskt skifte från fokus på antirasism och skillnadstänkande till en betoning av en gemensam nationell identitet över de kulturella skillnaderna och vikten av att skapa sammanhållning kring en uppsättning ?brittiska värden?.Med hjälp av Laclau och Mouffes teorier identifikation, Gruppbildning och makt och Foucauls fokus på problemformulering, analyserar jag hur makt på olika sätt aktiveras i den nya sammanhållningsagendan och problematiserar de processer genom vilka den brittiska regeringen försöker skapa en förstärkt nationell gemenskap.

Denna uppsats är en diskursteoretisk analys av den amerikanska dokumentärfilmen Countdown to Zero (2010). När jag för en tid sedan såg filmen för första gången fick jag idén om att skriva denna uppsats. Anledningen var att filmen inte alls förmedlade det budskap som jag hade förväntat mig. Jag vill försöka förklara vad det är för faktorer som ger dokumentärfilmen sitt specifika uttryck i allmänhet och Countdown to Zeros uttryck i synnerhet d.v.s att problematisera hur och varför filmen är producerad på sitt specifika sätt samt hur detta påverkar dess budskap. Filmen handlar om kärnvapen och hotet som de utgör för mänsklighetens välbefinnande och överlevnad.

Skolklassen som grupp har alltid intresserat mig. I en skolklass går ett antal människor som inte valt själva att få deltaga i just denna sammansättning. Jag fann det därför intressant att i detta arbete undersöka vilka villkoren är för att man som lärare ska kunna arbeta för att i bästa möjliga mån få en ny klass att fungera och att man i gruppen ska känna samhörighet med varandra. Dessutom ville jag ta reda på vad jag kan göra för den enskilde eleven för att han/hon ska känna samhörighet med övriga gruppmedlemmar och få ett självförtroende gentemot de andra. Vidare har jag undersökt om klasstorleken påverkar ovan nämnda och om antalet elever i klassen påverkar studieresultat och lärarens arbetssätt.