Syftet med denna studie har varit att undersöka vilken betydelse handledning har för personal som arbetar med personer med demens. Handledningens syfte och mål är riktade till både personal och vårdtagare och det övergripande målet är att den ska främja den enskilda människan som söker vård och omsorg. Tanken med handledning är även att den som blir handledd ska ta med sig det man tagit del av till sitt yrkesutövande. Handledning är ett sätt att ge personalen den bekräftelse de saknar, och att de skulle få stöd och utbildning vid handledning. Personalen som medverkade i studien beskriver att betydelsen av att få handledning innebär en trygghet att veta att de kan få hjälp, när de stöter på problem som de inte klarar av.

Syftet med studien var att utifrån personalperspektiv, göra en jämförelse mellan omsorgspersonal som arbetar i ett specifikt demensboende, respektive omsorgspersonal som arbetar i ett annat särskilt boende. På vilket sätt deras psykosociala arbetsmiljö skiljer sig i det dagliga mötet och samspelet mellan omsorgspersonal och personer med demenssjukdom. Vilka skillnader som fanns beträffande behov av handledning i form av personal- och individuella möten och samtal samt möjligheterna till reflektion, i det kontinuerliga dagliga arbetet. Metoden har varit personliga intervjuer med totalt åtta personal som arbetar på två olika särskilda boenden, fyra omsorgspersonal från vardera särskilda boende. Resultatet som framkommit är att omsorgspersonalen på de båda boendeformerna inte har någon organiserad handledning och tid för reflektion.