För att finna långsiktigt hållbara lösningar på hur människan kan leva och utvecklas utan att belasta miljön har forskare utvecklat en gestaltningsmetod som möjliggör efterlikning av naturens lösningar. Metoden kallas Biomimik, ett ord som härstammar från grekiskans bios som betyder levande och mimesis som betyder imitera. Förutom att beskriva en konkret metod så används även begreppet Biomimik för att beskriva ett generellt förhållningssätt till naturen som förebild i gestaltningsprocessen. Trots Biomimikens potentiella användbarhet kvarstår frågan hur implementerbar metoden är inom arkitekturkåren. Syftet med detta examensarbete är att föreslå ett förhållningssätt till Biomimik samt undersöka på vilket, eller vilka sätt Biomimik kan bidra till att stärka den gestaltande landskapsarkitektens arbetsmetodik. Arbetets huvudfråga har varit: På vilket sätt, och i vilka delar av landskapsarkitektens arbetsmetodik, kan Biomimik implementeras i en gestaltningsprocess? Det analysen påvisar är att Biomimik som gestaltningsmetod inte är ett komplett redskap som kan ersätta vårt traditionella arbetssätt. Till det finns två huvudsakliga anledningar: processen är tidskrävande och metoden är ett designverktyg för produkter snarare än miljöer som inte hanterar samtliga, för landskapsarkitekten relevanta hållbarhetsaspekter.

Att gestalta med hållbarhet i åtanke är en uppgift som blivit alltmer efterfrågad inom landskapsarkitektur. Enligt kalkyler från FN beräknas andelen människor som lever i städer att kraftigt öka under kommande årtionden, vilket med förestående miljö- och klimatproblematik gör hållbarhetsfrågan mycket aktuell. Biomimik är en ny vetenskap där naturen studeras som modell, mått och mentor och vars lösningar på hållbarhetsproblem översätts till den mänskliga kontexten. Genom 3,6 miljarder år av evolution har naturen utvecklat en i det närmaste idealbild av hur hållbarhet kan gestaltas, och bör således värderas som en viktig inspirations- och kunskapskälla för samtliga aktörer inom den samhällsbyggande kåren, inte minst bland landskapsarkitekter. Syftet med uppsatsen är att undersöka Biomimikens tillämpningsmöjligheter inom landskapsarkitektur, med målet att främja en hållbar samhällsutveckling. Målgruppen är i första hand landskapsarkitekter, men arbetet riktar sig även till andra med ett intresse för en hållbar samhällsutveckling. Till grund för arbetet ligger en litteratursökning, varefter ett stort antal vetenskapliga artiklar studerats.

Inom hållbar design har man under senare år börjat härma naturen för att hitta nya lösningar på människans problem. Naturens ekosystem fungerar som praktiska modeller för kretsloppsfungerande miljöer där energi och material tas om hand ? precis som visionen för den hållbara staden. Genom att dels förstå ekosystemets uppbyggnad, dels övergången från ekologi till design, kan man efterlikna ekosystem i den urbana miljön. Designstrategin Biomimik är en tillämpning av detta förhållningssätt, där man efterliknar naturens processer i arkitektur.

De senaste årens långa och kalla vintrar har lett till ett ökat antal halkolyckor. Genom att undersöka halkolyckors utsträckning samt halkskydd som fanns tillgängliga konstaterades det att ett behov av nya halkskydd fanns. Enkäter för att ge svar på användning av halkskydd togs fram och svar från personer i åldrarna 20-65 visade att man överlag inte använde halkskydd. I stor utsträckning berodde det på halkskyddens dåliga kvalité och den negativa stämpeln som fanns på dem . Textila material undersöktes för att finna lämpliga egenskaper.