Syftet med denna studie har varit att undersöka barns perspektiv på delaktighet och inflytande kring Informations ?och kommunikationsteknik (IKT). Studien grundar sig på en kvalitativ metod och empirin har samlats in på två olika förskolor där vi genomförde barnintervjuer med sammanlagt 10 barn. Studiens teoretiska ram är Barndomssociologi och med hjälp av begrepp såsom barns perspektiv, delaktighet, inflytande, samt kompetenta barn genomförde vi vårt analysarbete. Resultatet visar att barnens delaktighet och inflytande kring IKT-verktygens användningsområde i förskolan är begränsad.

AbstraktTitel: Barn till föräldrar med kognitiva funktionsnedsättningar ? En kvalitativ studie om hur barn framställs i arbetsmaterial gällande stödinsatserSyfte: Syftet med studien är att analysera vårt insamlade datamaterial, och med begrepp från våra teorier, Barndomssociologi, resiliensteori och anknytningsteori, titta på hur barn framställs i arbetsmaterial riktat till yrkesverksamma som arbetar med familjer där minst en av föräldrarna har en kognitiv funktionsnedsättning.Metod: Vi har använt oss av en kvalitativ innehållsanalys där vi har undersökt material kring tre insatser som riktar sig till yrkesverksamma som arbetar med stöd till familjer där minst en av föräldrarna har en kognitiv funktionsnedsättning. Analysmaterialet består av material kring FIBprojektet, föräldrar med intellektuella funktionsnedsättningar, med dess olika stödinsatser, samt material kring insatserna PAM (Parent assessment manual) och PYC (Parenting Young Children), som syftar till att stärka och bedöma föräldraförmågan hos föräldrarna i dessa familjer. Med begrepp hämtade från Barndomssociologi, resiliensteorin samt anknytningsteorin, har vi skapat koder och genom en kodningsprocess har vi utläst teman i materialet knutna till de valda teorierna.Huvudresultat: I analysen av materialet har vi tittat på framställningar av barns ansvarstagande, utveckling och roll i familjen. Vi har också studerat föräldraskapet utifrån insatserna och barnens position.

This thesis has been written within the research project ?Tillfälligt Uppbrott?, which concerns youths who have run away or been thrown out of their homes. The project is based on a na-tional poll among more than 3000 high school students. Our purpose has been to study youths who have left home and their own experiences. We have looked at all the question-naires in which the youths stated they had left home and focused on their answers to five open questions.

The last major change occurred in 2005 when the new sexual offenses law came into force with an increased focus on children. The purpose of this study is that through a content analysis to identify and understand the construction of children in the new legislation on sexual offenses on the basis of preliminary work. Based on the purpose we came up with two questions: How are children constructed in the preparatory works to the new sexual offenses law? Are they attributed to child characteristics and responsibilities in the new legislation on sexual offenses and if so, how? In order to achieve the purpose of the study we have chosen the preparatory works to the new legislation on sexual offenses from 2005 until today. The study's empirical work has been further narrowed to the children, which means that a distinction is made in the new legislation on sexual offenses to 6 chapter 4-6 §§.

Syftet med denna studie var att undersöka hur olika exkluderingsprocesser verkställs och förhandlas fram under en vanlig skoldag ur barnens eget perspektiv. Empirin utgjordes av intervjuer och observationer av åtta mellanstadieelever. Studien tog sitt teoretiska avstamp i Goffmans teorier om sociala situationer, Garfinkels etnometodologi, Corsaros Barndomssociologi och en fenomenologisk syn på barns perspektiv. Intervjuerna visade att utanförskap konstitueras i interaktionen i elevgruppen. Intervjuerna och observationerna visade att eleverna gjorde motstånd både mot skolans normer och sina inbördes normer i kamratgruppen.

Syftet med denna kvalitativa studie är att synliggöra hur man som förskollärare och/eller förälder kan förstå och hantera barns krigs- och vapenlekande. Genom samtal med åtta föräldrar och sex pedagoger om barndom, barn och krigs- och vapenlekar vill vi, ur ett Barndomssociologiskt perspektiv jämföra och problematisera dessa vuxnas tankar och erfarenheter med forskarnas teorier om barn, barndom och lek. I analyskapitlet framkommer två generella ståndpunkter både bland föräldrar och pedagoger och vi kan se tydliga likheter mellan föräldradiskussion 1 och pedagogdiskussion 1 samt mellan föräldradiskussion 2 och pedagogdiskussion 2 där det ena paret av dessa ställer sig mer kritiska till krigs- och vapenlekar än de andra grupperna. Trots de olika ståndpunkterna har alla fyra grupperna många liknande tankar. Det framkommer dock skillnader i vilken värdering dessa tankar tillskrivs. Exempelvis är alla överens om att barnen bara leker men antingen för att de inte förstår allvaret i leken eller för att leken inte är speciellt farlig och kan liknas vid vilken annan rollek som helst..

Denna uppsats syftar till att belysa hur lärare tolkar demokratiuppdraget när det gäller barns inflytande över normer i förskolan. Tolkningsbarheten i lärares uppdrag problematiseras och diskuteras utifrån ett Barndomssociologiskt perspektiv, med särskilt fokus på hur barns inflytande kan påverkas av relationen med vuxna. De två metoder som används i studien är intervjuer av lärare i två förskolor samt observationer av lärarnas arbete i deras verksamhet.I bakgrunden problematiseras de olika dokument som rör förskolans verksamhet, utgångspunkten för uppsatsen är denna tolkningsbarhet. I bakgrunden görs en fördjupning i tidigare forskningslitteratur om olika sätt att förhålla sig till barn. Studien har haft som mål att undersöka hur lärare som har ett särskilt intresse för demokratiska frågor i förskolan reflekterar över barns inflytande.Resultatet lyfter framförallt hur välvillighet, ett ömsesidigt förtroende samt god kommunikation påverkar relationen mellan barn och lärare.

Forskning visar att barn ofta har lite att säga till om vid insatsen umgängesstöd. Barns inställning till umgänget efterfrågas sällan, vilket motiveras med att de är för unga, att de på grund av omognad inte förmår uttala sig på ett tillförlitligt sätt och att de ska slippa välja mellan sina föräldrar. Barnkonventionens ambivalenta syn på barn som både subjekt med rättigheter och skyddsbehövande objekt, avspeglas i den svenska lagstiftningen och kan förklara den passiva roll som barn ofta tilldelas i sammanhanget. Samtidigt visar forskning att barn efterlyser mer delaktighet i frågan om umgängesstöd. Den här studien undersöker hur bilder av barn konstrueras och hur barn delaktiggörs i domar om umgängesstöd, samt hur bilder av barn kan relateras till hur barn delaktiggörs.

Bakgrund: Media är idag en av övervakarna inom bolagsstyrningen och forskning visar på att det är den viktigaste övervakaren för att förmedla information till allmänheten. Det finns dock tvetydig och motsägelsefull forskning kring effektiviteten i medias övervakning, då det kan finnas incitament till att inte rapportera på ett opartiskt och oberoende vis. Denna studie kommer granska medias rapportering, för att öka förståelsen för dess rapportering och huruvida det är en fungerande övervakare eller inte.Syfte: Att öka förståelsen kring om media fungerar som en övervakare inom bolagsstyrning och i sådant fall hur.Metod: Studien har en deduktiv forskningsansats där vi genomfört en komparativ flerfallstudie bestående av medias rapportering från fem svenska företagsskandaler, där rapporteringen hämtats från fyra av de största tidskrifterna i Sverige. Det empiriska underlaget har analyserats med hjälp av en analysmodell som beskriver stigmatiseringsprocessen och denna har underlättat behandlingen av det insamlade empiriska underlaget.Resultat: Studien visar på tendenser att media fungerar som en övervakare i en svensk bolagsstyrningskontext, då dess rapportering överensstämmer med de kriterier som en övervakare bör följa..

Vi möter dagligen barn i förskoleverksamheten som väntar på att aktiviteter ska starta, många gånger är personal upptagna med annat som styr verksamheten vid dessa tillfällen. Vi har därför funnit barns väntan intressant eftersom vi har upplevt att det i väntan på förekommer lek och möten mellan barn som är viktigt att synliggöra. Vårt syfte med studien var därför att undersöka vilka lekar som sker i väntan på ur ett förskollärar- och barnperspektiv. Studien genomsyras av ett Barndomssociologiskt perspektiv vilket grundar sig i människors möten då det skapas relationer och kamratkulturer. Vi valde att utgå från en kvalitativ metod där vi samlade in material i form av intervjuer i kombination med observationer.

Med utgångspunkt i Barndomssociologiska tankar undersöker följande etnografiskt inspirerade studie intentionen med och receptionen av Stockholms Kulturhus barnkulturverksamhet Rum för Barn. Genom att tillämpa Stuart Halls kommunikationsmodell för inkodande och avkodande av budskap på materialet, som består av intervjusamtal, observationer, styrdokument, information till besökarna samt en kvalitativ enkätstudie, diskuteras de barndomsideologier om barnet som blivande alternativt varande människa som förekommer i verksamheten samt de vuxna besökarnas tolkning av dessa.I analysen framkommer en dubbelhet gentemot barnen såsom å ena sidan blivande människa och å andra sidan varande människa från såväl verksamhet som besökare. Undersökningen påvisar att de båda ideologierna (om barnet som blivande och varande människa) är alltjämt närvarande i både verksamhetens intention samt i de vuxna besökarnas reception och omsatta barnsyn. Rum för Barns givna förutsättningar, dess egen förståelse av verksamheten, sammanhanget och det faktiskt kommunicerade intentionen kan förståelse av verksamheten är bred och bitvis brokig. Också de tolkningar informanterna gör av verksamheten varierar, från godtyckliga till oppositionella.Uppsatsen påvisar att verksamheten kan användas som ett forum för förverkligande av barnets rättigheter men att detta inte alltid görs..

Uppsatsen undersöker dilemman och strategier när minderåriga barn och unga ska få komma till tals i svenska nyhetsmedier, och på vilket sätt myndighetsgränsen ingår som en parameter när mediers ansvarighet (media accountability) ska tolkas på detta område. Frågorna diskuteras ur ett barnrättighetsperspektiv, och utgår från Barndomssociologins tankar om barndom som en social konstruktion. En analys av de medieetiska kontrollinstansernas friande och fällande av anmälda publiceringar visar att ett flertal etiska övertramp begås i samband med att unga omtalas som brottsoffer eller anhöriga, medan etiska övertramp i samband med intervjuer är betydligt färre, och då framför allt när barn får personifiera sociala problem. Av en kvalitativ intervjustudie med utgivare inom olika typer av nyhetsmedia, varav flera branschdominerande, framgår att utgivare i stort sett helt vill undvika negativa reaktioner från vårdnadshavare. Försiktighetsprinciper och målgruppstänkande dominerar över mångfaldsprinciper.

Denna studie behandlar barnperspektivets uttryck i domslut avseende tvångsvård av barn under 15 år enligt 3 § Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Barnets eget beteende står i fokus i förhållande till rekvisitet socialt nedbrytande beteende i 3 § LVU. Genom en diskursanalys av tio domslut avgjorda enligt 3 § LVU har vi belagt ett underlag för att besvara vårt syfte. Syftet är att undersöka om och i så fall hur barnperspektivet kommer till uttryck i domslut genom förställningar om barnet i relation till hur barnets röst beaktas i förvaltningsrättens bedömning kring barnets bästa. Mot bakgrund av vår teoretiska och begreppsliga referensram, inbegripande teori och begrepp kännetecknade av socialkonstruktionitiska antaganden och ett Barndomssociologiskt perspektiv, dras slutsatsen att det finns indikationer på att förvaltningsrättens barnperspektiv är bristfälligt. Av analysen framgår att barnets perspektiv framförs på ett problematiskt sätt genom att deltagande aktörer i rätten återger barnets utsagor i barnets frånvaro.

Va?rt syfte har varit att underso?ka hur unga som placerats i familjehem fo?r fo?rsta ga?ngen da? de varit mellan 16-20 a?r upplevt att bli och vara placerade i familjehem samt hur de upplevt att detta har pa?verkat deras liv och utveckling i fra?ga om vardag, sociala relationer och autonomi. Pa? la?ngre sikt a?r fo?rhoppningen att va?r studie ska kunna bidra med kunskap kring vad en familjehemsplacering kan inneba?ra och vilka konsekvenser och resultat denna kan ge, och da?rmed vad som kan fo?rba?ttras, med hja?lp av de ungas sja?lvupplevda erfarenheter.Studien har gjorts utifra?n fem kvalitativa intervjuer med personer som de senaste a?ren avslutat familjehemsplaceringar. Intervjuerna var semistrukturerade och genomfo?rdes med hja?lp av en intervjuguide som var konstruerad utifra?n studiens fra?gesta?llningar.

Uppsatsens syfte att få ett antal personers beskrivningar av deras upplevelse av att växa upp med ett syskon med Asperger syndrom med avseende på självständighet, delaktighet, identitet och samspel. Författarna undersöker även personernas upplevelse av stöd de fått och vad som i övrigt erbjuds av habiliteringen i Södra Bohuslän. Uppsatsen är en kvalitativ undersökning gjord på fyra intervjuer av syskon samt enkäter till två habiliteringar i Södra Bohuslän. Analysen är gjord utifrån ett Barndomssociologiskt perspektiv, som innebär att man ser barnet som en egen aktör, samt ur ett kristeoretiskt perspektiv.I uppsatsen kommer det fram att informanterna upplever sin uppväxttid som positiv genom de erfarenheter de har fått. De upplever dock att de har stått i skuggan av sina syskon, vilket författarna tolkar har påverkat deras självständighet.