Offentlig upphandling är ett område som varje år omsätter stora belopp i Sveriges ekonomi. När en upphandlande enhet skall göra inköp av varor eller tjänster som inte är av obetydligt belopp skall enheten tillämpa reglerna om offentlig upphandling. I lagen om offentlig upphandling (LOU) finns det en lagstadgad möjlighet för Anbudsgivare att komplettera sitt anbud, 1 kap. 21 §. Rättsregeln att komplettera sitt anbud skulle kunna tolkas som ett avsteg från den för offentlig upphandling gällande likabehandlingsprincipen.

Offentlig upphandling är ett område som varje år omsätter stora belopp i Sveriges ekonomi. När en upphandlande enhet skall göra inköp av varor eller tjänster som inte är av obetydligt belopp skall enheten tillämpa reglerna om offentlig upphandling. I lagen om offentlig upphandling (LOU) finns det en lagstadgad möjlighet för Anbudsgivare att komplettera sitt anbud, 1 kap. 21 §. Rättsregeln att komplettera sitt anbud skulle kunna tolkas som ett avsteg från den för offentlig upphandling gällande likabehandlingsprincipen.

Denna fallstudie handlar om en överprövning av en offentlig upphandling där parterna i målet är ett kommunalt fastighetsbolag, Björnekulla Fastighets AB i Åstorp och TAC ett styr och regler företag i Helsingborg. Vi har undersökt vilka fallgroparna har varit och har funnit att utvärderingen av anbuden varit bristfälliga, misstag har gjorts i arbetsgången och ett dåligt juridiskt språk har använts. Vi anser att detta troligen beror på kompetensbrist när det gäller att upphandla enligt LOU. Genom att identifiera fallgroparna i denna fallstudie vill vi tydliggöra den problematik som kan råda vid en upphandling enligt LOU. För att minimera risken för missförstånd mellan den upphandlande enheten och Anbudsgivare är det enligt oss viktig att poängtera behovet av eftertanke vid utformning av förfrågningsunderlag och vid utvärdering av anbud..

Syftet med examensarbetet var att se på skillnader mellan kommunala och privata bostadsföretags upphandlingsprocess och om dessa kan kopplas till LOU. Ett annat syfte med arbetet var att undersöka om lagens syften uppfylls.Examensarbetet bygger på 10 intervjuer med fem kommunala bostadsbolag och fem privata bostadsbolag. Vidare gjordes en litteraturstudie kring områden som framkom vid intervjuerna. En genomgång och sammankoppling till lagen har utförts.De två hypoteserna som undersökts var om:det finns skillnader mellan kommunala och privata upphandlingar som är direkt uppkomna på grund av LOUatt LOUs syften inte uppfylls genom dess tillämpningResultatet av arbetet är att det finns stora skillnader mellan kommunala och privata upphandlingar. Upphandlingsprocessens delar är lika men hur de olika delarna utförs är olika.LOUs syften uppfylls till viss del genom att priset konkurrensutsätts på ett relativt effektivt sätt men att det är svårt att uppfylla affärsmässigheten på grund av transparensen samt regelverkets stelbenthet.Lagen om offentlig upphandling, LOU, detaljstyr den offentliga sektorns upphandlingar.

Genom traditionell juridisk metod har avsikten med den här uppsatsen varit att förmedla en översikt över lagstiftningen om offentlig upphandling inom den klassiska sektorn. Med begreppet offentlig upphandling avses de åtgärder som en upphandlande myndighet vidtar i syfte att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal avseende varor, tjänster eller byggentreprenader. Bestämmelserna om offentlig upphandling betraktas ofta som komplicerade. I den här uppsatsen har perspektiven igår, idag och imorgon därför tillämpats för att klargöra dessa bestämmelser samt för att ge viss kunskap om rättsområdet. Enhetliga regler för statliga myndigheters upphandlingar utfärdades redan under slutet av 1800-talet.

Som en följd av Sveriges medlemskap i EU har offentliga upphandlingar kommit att få allt större betydelse eftersom de nu kan ske inom ett betydligt större geografiskt område än tidigare. En konsekvens av detta är att konkurrensen blivit allt hårdare och nya regler införs i takt med den snabba utvecklingen. Ett av resultaten av den hårda konkurrensen på upphandlingsmarknaden har visat sig vara att en del leverantörer lämnar anbud med onormalt låga priser för att vinna upphandlingskontraktet. Förekomsten av onormalt låga anbud i offentliga upphandlingar medför allvarliga negativa konsekvenser såsom att konkurrensen snedvrids, effektiviteten minskar och kostnaderna ökar. Detta påverkar både den upphandlande enheten, leverantören som bjudit onormalt lågt, de leverantörer som slagits ut samt konsumenterna.

Uppsatsens syfte var dels att utreda de upphandlande enheternas skadeståndsansvar vid offentlig upphandling, dels att analysera skadeståndsreglernas effekter. För att uppnå syftet har jag tillämpat en klassisk rättsdogmatisk metod. Om en upphandlande enhet har brutit mot de upphandlingsregler som finns på området, kan förfördelad leverantör väcka talan om skadestånd i allmän domstol inom ett år. För att skadestånd skall utgå krävs dels att ett fel uppstått i upphandlingen, dels att leverantör därav lidit skada. Det är inte enbart Anbudsgivare som kan begära skadestånd, utan även leverantör som inte deltagit i upphandlingen men likväl kommit att lida skada kan begära ersättning.

Offentlig upphandling har till syfte att undvika snedvriden konkurrens och ge Anbudsgivare likvärdiga möjligheter att tilldelas ett offentligt kontrakt. Däremot krävs det ingen offentlig upphandling när en offentlig myndighet utför ett uppdrag i egen regi. Det finns även möjligheter för myndigheter att utföra verksamhet genom fristående enheter, som då jämställs med verksamhet i egen regi. För att sådan verksamhet ska undantas från upphandlingsskyldighet ställs särskilda kriterier upp för relationen mellan myndigheten och den fristående enheten. Kontrollkriteriet kräver att den upphandlande myndigheten har kontroll över den fristående enheten som den har över sin egen förvaltning och verksamhetskriteriet att den fristående enheten bedriver huvuddelen av sin verksamhet tillsammans med den eller de myndigheter som innehar den.Situationer där myndigheter samarbetar med andra myndigheter genom avtal har också på senare tid ansetts omfattas av undantag från upphandlingsskyldighet.

En omdiskuterad fråga inom upphandlingsvärlden har på senare tid varit om upphandlande myndigheter i upphandlingar kan ställa krav på verksamhetsövergång. Ett sådant krav innebär att myndigheten kräver att den nya leverantören ska iaktta 6 b § LAS och dess rättsföljder, oavsett om 6 b § LAS är tillämplig eller inte. De rättsföljder som 6 b § LAS ger upphov till är att arbetstagare hos den nuvarande leverantören går över till den nya leverantören med samma villkor, att övergången inte är en giltig grund för uppsägning och att de kollektivavtal som berörda arbetstagare omfattas av följer med till den nya arbetsgivaren. 6 b § LAS grundar sig på ett EU-direktiv, det så kallade överlåtelsedirektivet. För att kunna ställa ett sådant krav måste kravet vara förenligt med upphandlingslagstiftningen, bland annat reglerna kring sociala hänsyn, och de upphandlingsrättsliga principerna.

Enligt information från Vägverket har upphandlingar av anläggningsentreprenader ofta få Anbudsgivare, samtidigt som det ofta förekommer stora spridningar i anbudspriser. Vägverket ser även en ökad koncentration till de stora bygg- och anläggningsföretagen. För Vägverket som är en stor beställare inom anläggningsbranschen är det önskvärt att konkurrensen stimuleras, och att ett omvandlingstryck främjas på marknaden där mindre företag har möjligheten att växa, och där nya företag har möjligheten att etablera sig och konkurrera med de befintliga företagen inom branschen. Det finns därmed ett behov av en ökad förståelse för vilka faktorer som driver på den grundläggande strukturen inom anläggningsbranschen, och vilka faktorer som eventuellt påverkar anbudskonkurrensen i Vägverkets upphandlingar av entreprenader. Syftet med denna studie är därför att med en lämplig metod utföra en konkurrensanalys inom anläggningsbranschen.

I framställningen redogörs för och analyseras vinnande leverantörs talerätt i mål om överprövning av offentlig upphandling. Talerätten för vinnande leverantör är sprungen ur Högsta förvaltningsdomstolens (HFD) praxis varför tyngdpunkt ligger på analys av denna samt av kammarrättspraxis utifrån klagorätt i förvaltningsprocessen, samt ytterligare processuella frågor såsom förhandlingsprincipen, processram, rättskraft och processekonomi. Vidare diskuteras talerättsfrågan utifrån unionsrättens krav på effektiva rättsmedel. Syftet är att klargöra gällande rätt avseende talerätt för vinnande leverantör och att problematisera talerätten utifrån frågor som uppkommit i praxis och frågor som ännu inte prövats av överrätt.Enligt unionsrätten har varje berörd leverantör rätt till ett effektivt prövningsförfarande för offentliga upphandlingar, vilket i Sverige utgörs av ansökan om överprövning hos förvaltningsrätten. Vinnande leverantör kunde tidigare inte försvara sin tilldelning inom ramen för en konkurrents ansökan om överprövning.

Syftet med offentlig upphandling är att konkurrensutsätta marknader och skapa bästa möjligaaffär för de offentliga medel som den upphandlande myndigheten har till sitt förfogande.Offentlig upphandling ska ske med långsiktigt perspektiv och det finns verktyg för att tillse attett långsiktigt synsätt erhålls. Ett av dessa verktyg är livscykelkostnader (LCC) som beaktaren produkts anskaffning, ägande och avveckling. En produkt som har ett högtanskaffningsvärde men låga framtida kostnader, kan bli det mest kostnadseffektiva inköpet.LCC används för att göra en ekonomisk värdering av olika investeringsalternativ,diskonterade över produktens livslängd. Livscykelkostnader är ett synsätt som utforskar deolika investeringsalternativen och används aktivt för att föra en dialog mellan aktörerna iupphandlingsprocessen.Användningen av livscykelkostnader, kan antas vara till god hjälp för beslutsfattarna i vattenoch avloppsbranschen (VA) om de vill ta långsiktigt korrekta beslut. Problematiken är attingen har kartlagt hur ett livscykelkostnadsverktyg påverkar beslutsprocessen i offentligaupphandlingar inom VA-branschen och om det ger beställaren ett tydligt beslutsstöd.

Uppsatsen sammanställer och analyserar de praktiska följderna av bevisbördans placering avseende skakrav inom ramen för offentlig upphandling. I ett större perspektiv syftar uppsatsen till att kunna användas som ett inlägg i debatten avseende skakravens användning vid offentlig upphandling i Sverige.Användingen av skakrav är vanligt förekommande vid offentlig upphandling i Sverige. Begreppet "skakrav" avser ett absolut krav avseende en viss egenskap hos Anbudsgivaren och/eller föremålet för upphandlingen. Den egenskap som skakravet avser är avgörande för att säkerställa leveransen av föremålet för upphandlingen.Frågan om bevisbördans placering får extra stor vikt i en situation där det, till följd av oklara faktiska förhållanden, finns en osäkerhet avseende hur gällande rätt ska tillämpas. Om en part i ett mål har bevisbördan innebär detta att om parten inte kan visa på omständigheter som uppfyller de beviskrav som uppställs, anses inte heller det tvistiga faktumet föreligga.

Offentlig upphandling är allt växande betydelse. Från och med 1 Januari 2008 har en ny lag om offentlig upphandling trätt ikraft. Denna har en syster lag som reglerar upphandling inom försörjningssektorn. Den klassiska sektorn omfattar offentliga upphandlingar som upphandlande myndigheter gör gällande varor, tjänster och byggnadsentreprenader.Efter att en upphandlande myndighet har prövat anbuden ska de upplysa alla anbudssökande och Anbudsgivare om utgången. Detta sker genom ett tilldelningsbeslut, i vilket skälen för tilldelning står att finna.

Uppsatsen sammanställer och analyserar de praktiska följderna av bevisbördans placering avseende skakrav inom ramen för offentlig upphandling. I ett större perspektiv syftar uppsatsen till att kunna användas som ett inlägg i debatten avseende skakravens användning vid offentlig upphandling i Sverige.Användingen av skakrav är vanligt förekommande vid offentlig upphandling i Sverige. Begreppet "skakrav" avser ett absolut krav avseende en viss egenskap hos Anbudsgivaren och/eller föremålet för upphandlingen. Den egenskap som skakravet avser är avgörande för att säkerställa leveransen av föremålet för upphandlingen.Frågan om bevisbördans placering får extra stor vikt i en situation där det, till följd av oklara faktiska förhållanden, finns en osäkerhet avseende hur gällande rätt ska tillämpas. Om en part i ett mål har bevisbördan innebär detta att om parten inte kan visa på omständigheter som uppfyller de beviskrav som uppställs, anses inte heller det tvistiga faktumet föreligga.