Variationer i svensk verbböjning: En korpusundersökning (Fredrik Smeds, D-uppsats i Svenska språket, Karlstads universitet, Institutionen för kultur och kommunikation, Avdelningen för språk 2008). I uppsatsen undersöks svensk verbböjningsvariation från första hälften av 1800-talet till våra dagar dels genom studier av facklitteratur, ordböcker och ordlistor från skilda tider, dels genom att studera korpusar med skönlitteratur och brev skrivna av August Strindberg, äldre och yngre romaner samt dagstidningar från 1965?2004. De äldre romanerna är skrivna från första halvan av 1800-talet till första halvan av 1900-talet, och de yngre runt 1980. Materialet tillhandahölls av Språkdata vid Göteborgs universitet och omfattar ca 126 miljoner ord.

Kandidatuppsats Svenska språket, fördjupningskurs, specialarbete, 15 hp. Handledare: Kristian Blensenius & Benjamin Lyngfelt.

Syftet med uppsatsen är att identifiera eventuella skillnader mellan flickors och pojkars skriftspråk när det gäller antal verb och variationsgraden i verbens användning i skrift. Syftet är vidare att utröna huruvida flickors och pojkars val av uppsatsämne vid fri skrivning på nationella prov i svenska skiljer sig åt. Slutligen är syftet att undersöka huruvida man ur resultaten av undersökningen kan dra några pedagogiska slutsatser. Efter det att 106 gymnasisters uppsatser undersökts visade resultaten att det inte fanns några större skillnader mellan könen i användningen av verb. Vad gäller val av uppsatsämne fanns det dock vissa skillnader mellan könen.

Detta arbete grundar sig pa? tanken om att kontrapunktsstudier i rena?ssansstil skulle kunna levandego?ras genom historiskt grundade improvisationso?vningar. Ett studium av musikhistorisk litteratur tillsammans med analyser och praktisk o?vning har resulterat i ett pedagogiskt och konstna?rligt material, som kan anva?ndas fo?r att o?versiktligt visa de historiska fo?rha?llandena kring improviserad musik, men som ocksa? kan fungera som ett verktyg fo?r instudering och konstna?rligt framfo?rande. .

Magisteruppsats i svenska språket, 15 hpSV2140, VT 2013Handledare: Elisabet Engdahl.

SammanfattningDen här uppsatsen undersöker verbanvändningen i skriftlig produktion hos en grupp avancerade svenska som andraspråkselever. Studien granskar såväl kvantitativa som kvalitativa aspekter i elevernas verbordförråd. Uppsatsens syfte är att kartlägga L2-elevernas verbvokabulär med avseende på frekvens, variation, fördelning över semantiska fält samt semantisk och konstruktionsmässig korrekthet. L2-gruppens resultat kontrasteras mot en kontrollgrupp bestående av L1-elever. Undersökningsmaterialet består av 20 argumenterande uppsatser skrivna av komvuxelever med svenska som andraspråk samt 20 argumenterande uppsatser skrivna av komvuxelever med svenska som förstaspråk.

15 hpSvenska språket, avancerad nivåVårtermin 2011Handledare: Elisabet Engdahl.

Lösa förbindelser, eller partikelverb som de också kallas, är en av deföreteelser i svenska språket som även på avancerad nivå vållarsvårigheter, såväl när det gäller användning som förståelse. Dennastudie presenterar vad ett partikelverb är, vilka svårigheter som ärförknippade med partikelverben och berör även några intressantaaspekter kring partikelverbens semantik. I min undersökning definierarjag några faktorer som kan påverka förståelsen av partikelverb, väljer utoch grupperar partikelverb efter dessa faktorer och jämför sedangrupperna med varandra för att förtydliga bilden av inlärares förståelseav partikelverb.För att undersöka hur andraspråksinlärare på en relativt avanceradnivå klarar dessa svårigheter har jag genomfört ett test med 50partikelverb på 42 elever på SAS grundnivå på två skolor. Hälften avinformanterna fick de 25 första testmeningarna upplästa för sig, och deövriga testmeningarna skriftligt, och tvärtom för den andra hälften avinformanterna.Resultatet visar att den största skillnaden föreligger mellanlexikaliserade (ogenomskinliga) och preciserande partikelverb.Skillnaden är dock relativt måttlig, med tanke på att man inte kan gissasig till betydelsen av de lexikaliserade partikelverben. Partikelverb medpreciserande partiklar var lättast att förstå, med högsta sannolikhet föratt de inte förändrar betydelsen av verbet i någon högre grad.

Skrivning är en biomekaniskt invecklad process som kräver en viss nivå av såväl motorisksom kognitiv förmåga. Forskning om Alzheimers sjukdom tyder på att nedsättningar i flerakognitiva domäner förekommer innan den kliniska diagnosen ställs. Det finns även forskningsom tyder på att ett innehållsrikt skriftspråk i unga år minskar risken för demensutveckling påäldre dagar. För att studera om mått från texter kunde predicera demens på ett tidigt stadiumanalyserades 141 skriftliga bildbeskrivningar insamlade inom ramen för rutinmässigaminnesutredningar vid Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge. Deltagarna delades in itre grupper utifrån diagnos (minnesutredning, lindrig kognitiv svikt och demens).Utgångspunkt för studien var de fyra textmåtten: idétäthet, verbtäthet, läsbarhetsindex (LIX)och T-enheter.

Traditionellt har tempusböjning och person-/numeruskongruens på verb varit de starkaste kriterierna för finithet. Det har dock visat sig vara svårapplicerade kriterier för många språk och finithet på satsnivå ? huruvida en sats är självständig eller ej ? har blivit en viktig fråga för definitionen.Uppsatsen syftar till att beskriva och analysera finithetsfenomenet utifrån språket trumaí.Det tycks finnas flera fenomen som är tecken på en finithetsdistinktion i trumaí, framför allt -n/-e-klitikan som markerar 3Abs på verbet vid absolutivargumentets frånvaro, samt FT-partiklarna som har en tempusfunktion. För imperativ verkar det vara så att imperativpartiklarna har en intern distribution baserad på person och animathet hos absolutivargumentet, vilket kan tolkas som att det finns en argumentkongruens frikopplad från den semantiska inkorporeringen av andraperson som subjekt. Gällande finithet på satsnivå finns det i trumaí både finita och infinita satser som kan fungera som bisatser.

Traditionellt har tempusböjning och person-/numeruskongruens på verb varit de starkaste kriterierna för finithet. Det har dock visat sig vara svårapplicerade kriterier för många språk och finithet på satsnivå ? huruvida en sats är självständig eller ej ? har blivit en viktig fråga för definitionen.Uppsatsen syftar till att beskriva och analysera finithetsfenomenet utifrån språket trumaí.Det tycks finnas flera fenomen som är tecken på en finithetsdistinktion i trumaí, framför allt -n/-e-klitikan som markerar 3Abs på verbet vid absolutivargumentets frånvaro, samt FT-partiklarna som har en tempusfunktion. För imperativ verkar det vara så att imperativpartiklarna har en intern distribution baserad på person och animathet hos absolutivargumentet, vilket kan tolkas som att det finns en argumentkongruens frikopplad från den semantiska inkorporeringen av andraperson som subjekt. Gällande finithet på satsnivå finns det i trumaí både finita och infinita satser som kan fungera som bisatser.

Förmågan att benämna verb och substantiv kan skilja sig åt hos såväl friska vuxna (Strauss Hough, 2007) som personer med afasi (Mätzig, Druks, Masterson & Vigliocco, 2009). Hos personer med afasi har skillnader mellan förmågan att benämna substantiv och verb relaterats till skadelokalisation (Damasio & Tranel, 1993). Vid afasiutredningar används ofta benämningstest för att bedöma framplockningen av ord (Herbert, Hickin, Howard, Osborne & Best, 2008).Action Naming Test (ANT) är ett verbbenämningstest som normerats på svenska (Lindahl & Oskarsson, 2011; Stenberg & Wik, 2013), men inte studerats hos personer med afasi. Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur verbbenämningsförmågan ser ut hos personer med afasi och expressiva svårigheter, i relation till den svenska normeringen för ANT. Några av orden i normeringen var problematiska, varför en reanalys av data genomfördes av Stenberg och Wik (2013).

I äldre svenska bisatser förekommer en rad ledföljdstyper som helt saknas i modernt språkbruk; dels satser där det finita verbet återfinns efter ett objekt och/eller ett infinit verb, s.k. verbfinala strukturer, dels övrig OV-ledföljd där objektet men inte det infinita verbet påträffas högre upp i satsen. Syftet med denna uppsats är att förklara hur och varför bruket av och grammatiken bakom dessa ledföljdstyper förändras i äldre svenska. Materialet består av 32 texter skrivna mellan ca 1290 och 1756 inom ett äldre svenskt språkområde. Ur dessa texter har 4178 bisatser excerperats och analyserats med hjälp av variationslingvistisk metod.Utifrån de empiriska undersökningarnas resultat och uppsatsens teoretiska ställningstaganden ? en kombination av generativ grammtik och variationslingvistik ? postuleras att det vid två tillfällen i svenskans OV-historia inträffar en förändring i grammatiskt system.

Uppsatsen har undersökt de gotiska verbalprefixen med utgångspunkt i att de ingår i ett system, i vilket prefixen hör hemma på olika positioner före verbets stam. Syftet har varit att fastställa, om någon av dessa positioner har varit avsedd för prefix bärande särdraget State or Change of State, som inom det teoretiska ramverket Lexical Template Morphology antas bära tre variabler. Materialet har bestått av belagda kombinationer av preverbala element, samtliga påträffade förekomster av verb på miþ- och dis-, samt stickprov av verb på ana- och us-. Genom en i huvudsak morfologisk analys har fem preverbala positioner i en ordbildningsmall föreslagits, här från det yttersta till det innersta kallade P5?P1.

I föreliggande uppsats behandlas arbetet med att överföra SAOL13,trettonde upplagan av Svenska Akademiens ordlista, till en elektroniskversion i cd-format, SAOL Plus, där ?Plus? står för det stora antaletsökmöjligheter och uppvisade böjningsformer. I den tryckta versionenav SAOL ges uppgift om ordens stavning och böjning, men oftast visasendast ett fåtal böjningsformer för varje lemma (uppslagsord). I denelektroniska versionen har i stället formatet utnyttjats till att visasamtliga aktuella böjningsformer för varje lemma. Ett problem med denförsta prototypen av SAOL Plus var dock att de automatiskt genereradeböjningsformerna var alltför många ? en del böjningsformer användsinte medan andra är semantiskt otänkbara.