Sammanfattning I detta examensarbete har jag som syfte att ta reda på elevers egna uppfattningar om varför de inte når målen i matematik. Jag har också undersökt faktorer för framgång som kan bidra till att elever når målen. Fokus ligger på ett elevperspektiv där elever själva anger de orsaker som gör att de inte når målen i ämnet matematik. Elever har också bidragit med vilka åtgärder, förändringar och insatser som måste till för att de ska lyckas i sin strävan efter godkänt betyg. Studien har en sociokulturell forskningsansats och är tvådelad med en kvantitativ enkätstudie och en kvalitativ intervjustudie. Jag har analyserat dessa två delarna först var för sig och sedan gjort en sammanställning.

Under vår praktik på ett flertal skolor har vi upplevt att matematikundervisningen inte har verkligheten som utgångspunkt. Vi har emellertid uppfattat det som att många av lärarna anser att deras undervisning är verklighetsbaserad. Genom litteraturstudier och en enkätundersökning har vi undersökt om lärare och elever upplever undervisningen som verklighetsbaserad och om eleverna ser kopplingen mellan skolmatematiken och vardagsmatematiken. Vi fann att lärare och elever inte har samma uppfattning, elever (år 6) har svårt att se något samband mellan skolans matematikundervisning och den matematik de använder i sin vardag. Eleverna inser inte att deras matematikkunskaper kommer till användning utanför skolan, detta trots att lärarna anser sig bedriva en verklighetsbaserad undervisning..

För att elever ska uppnå målen i matematik under lågstadiet krävs inte endast förståelse i matematik utan även förståelse för läsning och språk. Från bl.a. scenarier under verksamhetsförlagd utbildning har vi uppmärksammat att lärare inte lägger fokus på detta lärandevillkor. Vidare har vi observerat att elever ofta ?fastnar? i sina matematikböcker och kontinuerligt behöver fråga om hjälp för att förstå vad de egentligen ska göra med uppgiften de tilldelats av läraren.

Syftet med denna studie var att beskriva hur och varför lärare kontrollerar om elever, i de tidigare åren 1-6, har förstått de grundläggande begreppen i matematiska moment. Vi har byggt studien på litteratur i ämnet samt kvalitativa intervjuer med tre lärare i Luleå kommun som arbetar med matematik i de tidigare åren. Litteratur som behandlar detta område visade att metoderna för att kontrollera kunskap är många. Intervjuerna visade att lärarna använder sig av kunskapskontroller men att metoderna varierar lärarna sinsemellan. De utför dessa för att se om eleverna har de baskunskaper som krävs inom matematiken.

Alla människor behöver kunskaper i matematik. Anmärkningsvärt är dock att många elever inte når betyget G i skolår nio. I denna undersökning lyfts åsikter från lärare, skolledare och elever om hur vi ska arbeta för att nå högre måluppfyllelse i matematiken i skolår nio. Även skolledarnas och lärarnas åsikter om hur ekonomin påverkar detta arbete undersöks. Metoden som använts i studien är en kvalitativ undersökning i form av en enkät med öppna frågor.

Studiens syfte har varit att få syn på hur barn möter och använder matematik i förskolan samt hur pedagogerna i förskolan arbetar med och förhåller sig till ämnet. Både i de ickestyrda aktiviteterna och i de styrda. Jag har undersökt pedagogernas syn på matematik i förskolan samt vad de har för redskap till hands för att kunna arbeta med ämnet. Vilka teorier som ligger till grund för arbetet med matematik i förskolan samt hur dessa tolkas. I PISA undersökningen som genomfördes 2012 visade det sig att Sverige aldrig hade legat så lågt kunskapsmässigt inom matematik.

Statistik från Skolverket tyder på att elever med utländsk bakgrund inte uppnår målen i matematik i lika stor utsträckning som elever med svensk bakgrund. En av orsakerna är att eleverna har svårigheter med det svenska språket vilket blir ett hinder för dem när de lär sig matematik. Denna studie syftar till att ta reda på hur flerspråkiga elever som går på gymnasieskolans introduktionsprogram använder sig av sin flerspråkighet för att arbeta matematiskt. Intervjuer utfördes med tio flerspråkiga elever som läser matematik på svenska. Eleverna har olika modersmål och olika skolbakgrunder.

Detta arbete syftar till att framställa lektionsplanering anpassad för utomhuspedagogik i ämnesområdet matematik och mer specifikt inom bråk. Planeringen är tänkt att kunna tillämpas i grundskolans senare årskurser och gymnasiet A-kursen. För att kunna bygga en grund för vårt resultat har vi forskat i tidigare forskning inom berörda områden så som utomhuspedagogik, laborativt arbetssätt, lärande, grupparbete samt bråk. Resultatet blev en planering som sträcker sig över fyra lektioner samt tillhörande lärarhandledningar. Lektionerna innehåller del- helhets- och operationsbegreppen för bråk samt applicering av de fyra räknesätten på bråktal..

Syftet med studien var att få en djupare förståelse och kunskap om hur matematikundervisningen kan utformas så att den bemöter elever med fallenhet för matematik. Syftet var även att få kunskap om hur arbetet med problemlösning kan gynna dessa elever. I genomförandet av studien intervjuades fem verksamma matematiklärare i årskurs 4-6. Studien belyste att undervisningen mestadels bestod av gemensamma genomgångar, att eleverna arbetade med något helt annat eller blev tilldelade svårare uppgifter. Studien belyste också att eleverna kunde utmanas i problemlösning genom att läraren ställde högre krav på dessa elevers kunskaper.

Alla som studerar på gymnasiet läser matematik A och blickar man bakåt har de i grundskolan uppnått minst målen för godkänd. Då matematikinnehållet är väldigt lika för skolår nio och gymnasiets A-kurs är det anmärkningsvärt att inte eleverna upplever repetition i innehållet i större utsträckning. Studiens syfte är att undersöka vad elever och lärare anser om övergången från grundskolan till gymnasiet i ämnet matematik. Metoden för genomförandet är kvalitativ i enkätform med öppna frågor. Resultatet visar att det finns viss problematik vad gäller variation och innehåll i förkunskaperna.

Vilka svårigheter finns när gymnasieelever löser andragradsekvationer?Författarens erfarenheter från den verksamhetsförlagda delen inom lärarutbildningen, visar att gymnasieelever har svårt för att lösa andragradsekvationer. Syftet med uppsatsen är att belysa de problem som uppstår när gymnasieelever löser andragradsekvationer. Undersökningsmetoden har varit av kvalitativ art. Samtal med elever som löser ekvationer av andra graden har bandats.

Syftet med denna studie var undersöka vilken syn på olika matematikssvårigheter, som lärare i grundskolans senare år har. Syftet var även att undersöka vilka undervisningsstrategier dessa lärare använder för att hjälpa elever med matematik svårigheter. För att få svar på mina frågor har jag intervjuat åtta lärare som fick besvara frågor utifrån tre huvudfrågeställningar. Frågeställningarna rörde följande områden: Varför halkar svenska skolbarn efter i matematik? Hur bedriver de intervjuade lärarna undervisningen i matematik? Vilka åtgärder tror de intervjuade lärarna skulle förbättra resultaten i matematik? Resultaten visar att de intervjuade lärarna anser att de försämrade resultaten i matematik främst beror på elevernas motvilja gentemot matematikämnet, dåliga förkunskaper hos eleverna, bl. a oförmåga att uttrycka sig matematiskt, samt elevernas olika inlärningssvårigheter. Slutsatsen för denna studie är att det finns mycket kvar att göra inom matematikområdet innan varje matematiklärare tar hänsyn till enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande, såsom det slås fast i Lgr11 under avsnittet för riktlinjer..

Syftet med detta arbete är att undersöka om eleverna i årskurs 3 kan nåmålen i matematik enbart genom att räkna i matematikboken.Utgångspunkt för analysen har varit de nya målen i matematik som finnssom förslag från Skolverket. För att nå syftet har en läromedelsanalyssamt en intervjustudie på en skola i södra Sverige med lärare i årskurs 1-3 genomförts.Resultatet av både läromedelsanalysen och intervjustudien visar atteleverna inte kan nå samtliga mål för det tredje skolåret enbart genom atträkna i matematikboken. En individualisering av matematiken behövsför att ge alla elever möjlighet att nå målen. Med de nya målen villregeringen ge alla elever en likvärdig utbildning. Då krävs att lärarna tarin annat material, för att konkretisera matematiken och inte binda upp sigvid en lärobok..

Syftet med studien var att undersöka om skolan är till för alla, även de högpresterande och särbegåvade eleverna i matematik. Genom kvalitativa intervjuer av rektorer/biträdande rektorer på fem skolor och Lars Narvselius, ansvarig för Mensas program för begåvade barn, undersöktes hur undervisningen ser ut för de elever som ligger steget före i matematik. Dessutom undersöktes hur matematikundervisningen skulle kunna se ut för att inkludera alla elever. Studien visar att undervisningens utformning och innehåll inte kan vara likadan för alla elever eftersom behoven är olika, men att tillhöra en grupp, att känna trygghet i den gruppen och att bli sedd av kamrater och vuxna är alla elevers rätt i skolan. Pedagogerna måste ta hänsyn till att även högpresterande och särbegåvade elever behöver bekräftelse och stimulans, genom att erbjuda dem specialundervisning, antingen i den vanliga klassen, i speciella klasser eller i särskilda skolor..

Denna studie syftar till att undersöka förskollärares syn på matematik och hur de väljer att arbeta med matematiken i vardagen. Syftet är även att undersöka ifall den nya läroplanen för förskolan har påverkat lärarnas arbete med matematik. Vi har i studien använt oss av en kvalitativ metod i form av riktat öppna intervjuer eftersom vi ville att lärarna skulle kunna uttrycka sig fritt samt för att få ta del av deras egna tankar och åsikter. Vi har valt att intervjua nio verksamma förskollärare. Vår studie visar att förskollärarna anser att det finns oändliga möjligheter för att arbeta med matematik i vardagen, speciellt vid rutinsituationer som återkommer varje dag.