I den inledande delen av arbetet försöker vi förklara begreppet brottsoffer och de juridiska aspekterna kring uttrycket. För att få en inblick i brottsofferfrågornas framväxt har vi berört de viktigaste milstolparna och reformerna som gjorts i Sverige under de senaste decennierna angående ett brottsoffers status. Som exempel kan nämnas kvinnofridsdebatten som pågått under årtionden. Vidare beskriver arbetet polisens informationsskyldighet och informationsplikt. Miniminivån för polisens informationsskyldighet styrs av polisens avrapporteringssystem, rationella anmälansrutin (RAR), som är direkt kopplat till förundersökningskundgörelsen (FUK).

Unga utgör framtiden och är ett segment som banker vill knyta till sig. Det finns emellertid en svårighet för banker att veta hur de ska nå de unga. Denna uppsats beskriver hur unga väljer bank. Resultatet visar att unga är känsliga för familj och omgivningens påverkan, och det är det som i första hand styr deras val av bank. De har även höga krav på tekniska lösningar och det är där utvecklingen bör ske för att nå de unga..

Syftet med denna rapport är att belysa problemet och få förståelse varför det är svårt för poliser att lämna information enligt förundersökningskungörelsen. Detta är en skyldighet för poliser och det finns reglerat i kungörelsen. Tidigare studier visar att det är ett problem, och en del av problemet är att man har svårt att tolka lagtexten. Vi har gjort en djupdykning i kungörelsen och förarbeten för att undersöka hur de olika begrepp lagtexten tar upp ska tolkas. Vi har även gjort intervjuer med poliser som jobbar i yttre tjänst i Umeå.

Syftet med mitt projekt är att med arkitekturens synliggöra detta utbredda samhällsproblem. Genom att föreslå en egen byggnad i övrig stadsbebyggelse för dessa specifika brottsoffer så visar jag att problemet finns samtidigt som jag också meddelar kvinnorna att de brottsoffer med en sådan juridisk status och att de inte behöver gömma sig utan kan bo säkert inne i staden..

Uppsatsen undersöker dilemman och strategier när minderåriga barn och unga ska få komma till tals i svenska nyhetsmedier, och på vilket sätt myndighetsgränsen ingår som en parameter när mediers ansvarighet (media accountability) ska tolkas på detta område. Frågorna diskuteras ur ett barnrättighetsperspektiv, och utgår från barndomssociologins tankar om barndom som en social konstruktion. En analys av de medieetiska kontrollinstansernas friande och fällande av anmälda publiceringar visar att ett flertal etiska övertramp begås i samband med att unga omtalas som brottsoffer eller anhöriga, medan etiska övertramp i samband med intervjuer är betydligt färre, och då framför allt när barn får personifiera sociala problem. Av en kvalitativ intervjustudie med utgivare inom olika typer av nyhetsmedia, varav flera branschdominerande, framgår att utgivare i stort sett helt vill undvika negativa reaktioner från vårdnadshavare. Försiktighetsprinciper och målgruppstänkande dominerar över mångfaldsprinciper.

Den 1 januari 2008 infördes ett lagstadgat obligatorium för Sveriges samtliga kommuner att kunna erbjuda medling med anledning av brott i de fall där gärningsmannen är under 21 år.Medling är ett möte mellan gärningsman och brottsoffer tillsammans med en opartisk medlare där parterna ges möjlighet att tala om brottet och dess följder. Syftet med medlingen är främst att gärningsmannen skall få ökad insikt om brottets konsekvenser och att brottsoffret skall ges en möjlighet att bearbeta sina upplevelser av brottet. Medling bygger på filosofin om reparativ rättvisa som strävar efter försoning och reparation av skada som uppkommer till följd av brottet, istället för att utkräva straff av den brottsliga gärningen. Ideologin ger således gärningsman och brottsoffer en mer framträdande roll i rättsprocessen.Unga lagöverträdare möts av ett tvåfaldigt och komplext system eftersom straffrätt och socialrätt ska verka sida vid sida med barnets bästa i fokus. Samhället har dubbla uppgifter när det gäller ungdomskriminalitet, och dessa kan i vissa fall framstå som svårförenliga.

Syftet med denna c-uppsats har varit att öka kunskapen om socialtjänstens ansvar förbrottsoffer utifrån att en särskild bestämmelse om denna grupp införts i socialtjänstlagen (5kap. 11 § SoL). I undersökningen har både rättsdogmatisk och rättssociologisk metodanvänts. Resultatet av undersökningen har visat att brottsoffers situation under den politiskaprocessen har betraktats som ett strukturellt eller generellt problem och att socialnämndenbör bedriva ett aktivt arbete för denna grupp. Att det nu finns specifika mål för brottsoffer isocialtjänstlagen betyder emellertid inte att deras behov nu har ett starkare rättsligt skydd änandras.

Detta arbete handlar om polisens och socialtjänstens roll i arbetet med att uppmärksamma barn i fara. Denna uppmärksamhet har fokuserats på barn som varit vittne till våld i hemmet eller som själva har varit utsatta för brott. Vi har ansett att denna fråga gällande barn i fara är så viktig att den behöver lyftas fram i samhället. Vi har valt att även studera hur långt arbetet kommit med att uppmärksamma barn som brottsoffer och som målsägande. För att få en så omfattande bild som möjligt över ämnet har vi använt oss av olika källor som litteratur, lagstiftning, förarbeten och samtal med personer som arbetar inom området.

År 2004 anmäldes ca 1 250 000 brott i Sverige. Hur man reagerar då man utsätts för ett brott är individuellt och beroende på brottets art och offrets aktuella livssituation mm. Flera faktorer spelar in, men det är uppenbart att den som drabbas av ett brott påverkas av detta, fysisk, känslomässigt och/eller ekonomiskt. Vi har med hjälp av handlingsplaner, verksamhetsplaner, intervjuer och annan litteratur, studerat brottsofferarbetet inom polisen med fokus på våra kommande arbetsgivare, Södermanlands län respektive Stockholms län. Syftet med arbetet är att uppmärksamma betydelsen av att polisen fullgör sitt ansvar gentemot brottsoffer, ett ansvar som till stor del handlar om informationsskyldighet.

Brottsoffrens situation har uppmärksammats mer och mer under de senaste decennierna, vilket för polisens del betyder ökade skyldigheter. En av dessa skyldigheter är ett direktiv från Rikspolisstyrelsen som ålägger polisen att inom två veckor från anmälningstillfället ta en förnyad kontakt med brottsoffer utsatta för våldsbrott eller integritetskränkande tillgreppsbrott. Syftet med arbetet är att undersöka direktivet, klargöra hur det efterlevs i verkligheten och belysa dess betydelse för brottsoffren. Som underlag användes litteratur inom brottsofferområdet, en brottsofferundersökning, en medarbetarundersökning inom polisen och även intervjuer med personal vid tre polismyndigheter. Jag har funnit att polisen själv anser sig ha bristande kunskaper om sina informationsskyldigheter och endast 17 % ansåg att det fanns en väl fungerande rutin för hur RPS-direktivet skulle följas.

Forskning har visat att tro på en rättvis värld, sexism och utfall påverkar skuldbeläggande av brottsoffer. Denna experimentella studie avsåg att undersöka vilken av dessa variabler som påverkar skuldbeläggande, interaktionen dem emellan samt kvinnor och mäns skuldbeläggande. Deltagarna var 62 högskolestudenter varav 40 kvinnor och 22 män som svarade på varsin webbenkät som fanns i sex versioner där utfall samt brottsoffrets kön manipulerades. Deltagarnas nivå av tro på en rättvis värld, fientlig sexism och attityder till brottsoffret mättes. Det förelåg ingen koppling mellan tron på en rättvis värld och skuldbeläggande av brottsoffret.

Idag har socialtjänsten ansvaret för att medling vid brott ska erbjudas till båda parter (gärningspersoner och brottsoffer) då den skyldige är mellan 12 och 21 år. Medling vid brott innebär att de två personerna träffas tillsammans med en opartisk medlare. Innan medlingsmötet så träffar parterna medlaren var för sig under ett förmöte. Medlingsmötet är till för att den skyldige ska se konsekvenserna av sitt brott, för att brottsoffret ska kunna få svar på sina frågor och för att båda parterna ska kunna gå vidare. För att medlingsmötet ska kunna genomföras så måste brottet ha blivit anmäld samt erkänt.

Syftet med studien är att beskriva och analysera Skånepolisens brottsoffersamordnares föreställningar om personer som både har begått brott och utsatts för brott, samtidigt eller i olika situationer. Detta görs utifrån brottsoffersamordnarnas resonemang kring sitt arbete med dessa personer. Utgångspunkten för analysen är kritiskt socialkonstruktivistiskt där brottsoffersamordnarnas föreställningar sätts i relation till stereotypa föreställningar om brottsoffer. Den teoretiska utgångspunkten bygger på att sociala konstruktioner av kategorierna brottsoffer och gärningspersoner innebär reella konsekvenser för de som inkluderas i kategorierna men särskilt för dem som står utanför. Således syftar studien även till att synliggöra de personer som inte ryms i någon av kategorierna.Genom intervjuer med representanter för olika stödorganisationer som arbetar med brottsoffer och socialt utsatta personer kom jag till insikt om att brottsoffer och gärningspersoner inte är att betrakta som fasta kategorier då personer som stödorganisationerna kom i kontakt med ofta både hade begått brott samt blivit utsatta för brott, en företeelse som begreppet ?rollblandning? brukar användas för att beskriva.

Syftet med vår studie har varit att undersöka hur brottsutsatta kvinnor som har eller har haft en missbruksproblematik upplever sitt behov av stöd efter att de utsatts för någon form av brott. Med studien har vi även haft ett delsyfte där vi ville undersöka om kvinnorna identifierar sig själv med bilden av ett brottsoffer eller inte. Våra frågeställningar har varit:? Vilket behov och vilken form av stöd upplever kvinnorna sig ha efter att de utsatts för brott?? Har det förekommit någon form av stöd efter att kvinnorna varit utsatta för ett brott?? Hur har detta stöd sett ut?? Upplever kvinnorna att de är ett brottsoffer?Brottsutsatta kvinnor med missbruksproblematik har svårt att själva se sitt behov av stöd. Det kan bero på att de inte identifierar sig med bilden av ett brottsoffer då de anser att de valt att leva i en värld där de vet att risken att utsättas för brott är påtaglig.

Den här uppsatsen är en kvalitativ studie om hur manliga respektive kvinnliga brottsofferbemöts i rättssalen. Syftet med studien är att ta reda på om brottsoffer kanbli sekundärtviktimiserade på rättegångar genom att undersöka omdet är skillnad på hur olika brottsoffer framställs ochbemötsav domare, advokater, åklagare och nämndemän.Bemötande handlar om ett samspel mellan människor, den inställning som personer har till varandra och hur det kommer till uttryck i tal, handlingar, gester, ansiktsuttryck, tonfall etc. Framställning handlar om hur man beskriver en annan person, en framställning kan framhäva vissa egenskaper hos personen.Genom att undersöka framställningen och bemötandet så kanske resultatet kan visa olika orsaker till sekundär viktimisering. T.ex. om brottsoffer bemöts olikaberoende på kön, ålder, etnicitet, alkoholintag eller om brottsoffret har egenskaper utifrån Nils Christies teori om detidealiska brottsoffret.Frågeställningen är:Hur framställer tingsrättens aktörer manliga respektive kvinnliga brottsoffer utifrån mallen om idealiska brottsoffer på rättegångar, t.ex.