Polisens skyldighet att återknyta till brottsoffer utsatta för kränkande brott
Brottsoffrens situation har uppmärksammats mer och mer under de senaste decennierna, vilket för polisens del betyder ökade skyldigheter. En av dessa skyldigheter är ett direktiv från Rikspolisstyrelsen som ålägger polisen att inom två veckor från anmälningstillfället ta en förnyad kontakt med brottsoffer utsatta för våldsbrott eller integritetskränkande tillgreppsbrott. Syftet med arbetet är att undersöka direktivet, klargöra hur det efterlevs i verkligheten och belysa dess betydelse för brottsoffren. Som underlag användes litteratur inom brottsofferområdet, en brottsofferundersökning, en medarbetarundersökning inom polisen och även intervjuer med personal vid tre polismyndigheter. Jag har funnit att polisen själv anser sig ha bristande kunskaper om sina informationsskyldigheter och endast 17 % ansåg att det fanns en väl fungerande rutin för hur RPS-direktivet skulle följas. I min granskning av de båda undersökningarna finns en tydlig koppling mellan brottsoffrens kritik mot polisen och de brister polisen själv anser sig ha. Min slutsats är att brottsoffers psykiska påfrestning kan lindras av att få rätt information i rätt tid då detta hjälper till att skapa överblick och ordning i det kaos de befinner sig i. Genom att återknyta till brottsoffren, så visar polisen att man bryr sig och man hjälper dem att få det stöd de behöver och har rätt till. Detta leder förhoppningsvis till ?friskare? brottsoffer, bättre samhällsekonomi och ett förbättrat rykte för polisen.